Ge en gåva som når långt!
Sprid budskapet att det finns hopp och frälsning. Hjälp oss att nå onådda folkgrupper i 60 länder och på 100 språk.Ge din gåva här!
Öppna hjärtan väntar på budskapet om förlåtelse. Säg JA och bli månadsgivare.Asha fann Jesus - nu delar hon med sig till Tanzanias barn
Det går inte att ta miste på Ashas glädje, när hon slår sig ner i gröngräset för att berätta sin story. Kanske kan ett spår av trötthet anas från gårdagens examensfirande, men det är absolut vänligheten, omsorgen och hennes värme som är mest påtaglig. Det...
Det går inte att ta miste på Ashas glädje, när hon slår sig ner i gröngräset för att berätta sin story. Kanske kan ett spår av trötthet anas från gårdagens examensfirande, men det är absolut vänligheten, omsorgen och hennes värme som är mest påtaglig.
Det har varit intensiva dagar för Asha. Planering och inspelning av barnprogrammet Rafikfi Garejis andra säsong pågår för fullt. I dagarna har också hennes examensfirande gått av stapeln. Ett diplom i Media och Kommunikationskunskap är efter några års studier i hamn. Tiden här på skolan har verkligen förändrat allt, berättar Asha. Jag har pluggat och mött Jesus här och nu blir jag kvar för att satsa på barn-TV-n.
Jag har växt upp hos min mamma som gett mig så mycket kärlek under hela uppväxten. Mamma ville att jag skulle gå till Madrasan (muslimsk undervisning). Under den tiden blev jag mer hängiven islam än vad min mamma var. Det blev jag som pushade mamma att be mer och besöka moskén oftare. Jag började bära slöja och peppade andra att ta tron på allvar.
Trots den intensiva religiösa aktiviteten hade jag en hel del funderingar. Är jag på rätt väg? Är det verkligen sanningen jag funnit? Jag behöll de tankarna för mig själv i många år, berättar Asha. Jag minns att jag redan som 6-åring funderat i de banorna. Först när jag började på internatskola som 12-åring och fick jag en del kristna kompisar, förstod jag att det fanns en annan väg. Men att fråga dem om tron fanns inte på kartan. Det var tabu för mig!
Jag hade en lycklig barndom. Min mamma har verkligen älskat oss barn. Vi var trygga även om vi saknade pappa som bodde i ett annat land med sin nya familj. I min ensamhet funderade jag mycket på frågan om Gud och om jag verkligen kommit fram. Frågor jag inte delade med någon annan. Så jag var övertygad utåt och mycket tänkande och frågande inåt.
När det kom till att välja yrkesbana visste jag att det var media som gällde för mig. Jag har alltid älskat att skapa & kommunicera. Jag sökte till Habari Maalum College och kom in. Jag hade nått mitt mål!
Att komma hit till skolan och möta de kristna var överväldigande. Det var en annorlunda atmosfär här på skolan. Jag blev intresserad och frustrerad på samma gång. Tankarna jag burit i min ensamhet genom hela mitt liv blev allt intensivare. Ledde min tro verkligen mig på rätt väg? Det utvecklades till en riktigt jobbig tid för mig.
Frågorna blev så akuta att jag mådde riktigt dålig. Jag behövde verkligen någon att prata med. Till slut sökte jag upp ”skolmamman”. Det är en kvinna som finns på skolan för oss elever. För henne kunde jag berätta precis allt som jag funderat på sedan jag var liten. Vi möttes några gånger och hon berättade om sin tro på Jesus. Det kändes inte påträngande, men jag var intresserad och ville veta allt om den kristna tron.
Jag stämde möte med en man som kommit från samma bakgrund som jag och blivit en kristen för att få ställa mina frågor. Jag var ju tränad på Madrasan och hade många funderingar. De samtalen blev livsviktiga för mig! Vi möttes några gånger men när han var på en längre resa var jag återigen utan någon att bolla tankarna med. I ungefär sex månader var jag ensam med min kamp. På mitt rum hände det att jag bad till Gud. Jag ville så gärna få se Jesus, men blev besviken när jag inte såg honom med mina egna ögon.
En helg följde jag med en klasskompis till en kristen ungdomskonferens i en annan stad. En kille som varit djupt inne i mörker berättade om sin dragkamp innan han gav sitt liv till Jesus. Där och då medan han berättade var det som att alla mina grubblerier plötsligt byttes till en visshet om att Jesus är verklig. Jag hade kämpat så länge, men medan han berättade så förstod jag!
Min kompis såg att jag var berörd och frågade om jag ville prata.
Ja, det vill jag, sade jag. Jag hade hållit så mycket för mig själv så länge att jag var redo att ta emot både Jesus och vägledning från andra. Vi bad tillsammans. Jag var tjejen i slöja som grät av glädje för att jag äntligen hittat hem. Så många ensamma timmar med tankar och grubblande var över. Jag fick pastorns bibel med mig hem som gåva. Tänk att han gav mig sin egen bibel! Livet med Jesus har helt förändrat mig! Jag har fått så mycket hjälp av både Gud och människorna här på skolan. Nu vill jag dela det med andra.
När de sökte medarbetare till barn TV-programmen sökte jag och kom in. Jag älskar ju barn och kommer ihåg mina egna djupa tankar om gud. Jag tänker ofta på mig själv som sex-åring när vi jobbar med våra manus. Genom programmen får vi ge vidare något viktigt till tjejer och killar samtidigt som vi skrattar och har riktigt kul i studion.
Hjärtat bankar för mission i Robertsfors
Att skicka en missionärsfamilj innebär en del risker och ansvar för en församling. Därför var det en hel del diskussioner innan pingstförsamlingen i Robertsfors bestämde sig för att satsa. -Gud välsignar församlingen som sänder missionärer, säger Johnny Israelsson, ordförande i församlingen. Det kom två förfrågningar om...
Att skicka en missionärsfamilj innebär en del risker och ansvar för en församling. Därför var det en hel del diskussioner innan pingstförsamlingen i Robertsfors bestämde sig för att satsa. -Gud välsignar församlingen som sänder missionärer, säger Johnny Israelsson, ordförande i församlingen.
Det kom två förfrågningar om att skicka ut missionärer till pingstförsamlingen i Robertsfors och den ena rörde en familj som skulle stationeras som IBRA-missionärer på Cypern. Eftersom församlingen egentligen inte hade pengar ens till att skicka en familj, så valde de ändå att påbörja processen med den familjen. -Allt stämde med deras olika kompetenser inom media och administration, precis det som behövs för kontoret på Cypern, säger Johnny Israelsson.Tog ett steg i tro
För Pingstförsamlingen i Robertsfors har missionsintresset funnits så länge Johnny Israelsson minns. Men nu är det första gången på många år som församlingen sänder egna missionärer. När församlingen beslutade att ta ett steg i tro i våras, så hade de redan gjort ett samarbete med två andra församlingar om underhållet och 35 privatpersoner har givit troslöfte till familjens uppehälle under ett år. Även förut har medlemmar få ge troslöften för olika saker, men aldrig ett så stort åtagande och så länge.Tydliga arbetsbeskrivningar
Självklart bankar hjärtat extra och knyter missionärsfamiljen ännu närmare när engagemanget blir så tydligt, menar Johnny Israelsson. I augusti åkte familjen ut till Cypern. -Eftersom familjen kommer att gå in i ett arbete som redan är upparbetat och där det finns tydliga arbetsbeskrivningar, har det varit enklare för församlingen än om det skulle handla om ett helt nytt fält som vi inte vet så mycket om. Här finns ett upparbetat arbete som det bara har varit att gå in i, säger Johnny Israelsson.Förberett för ett år till
Tankarna finns förstås på att det kan bli fler år för missionärsfamiljen ute i fält. Redan nu har förberedelserna påbörjats. Två församlingar har redan givit löfte om en längre tid; en församling har anslag för 24 månader och en annan för 18 månader. -Nu hoppas vi på att medlemmarna vill ge löfte om ytterligare ett år, säger Johnny Israelsson. Till andra församlingar som funderar på att sända ut missionärer, föreslår Johnny Israelsson att man ska kontakta organisationer som IBRA som är experter på missionsarbete.Bibeln gav svaret
En jordbävning under tonårstiden triggade sökandet efter verklig mening i livet för Ismail. Jag växte upp i en måttligt religiös familj. Vi var som muslimer i Turkiet är mest. Min familj gick bara sporadiskt till bönen. När jag på allvar började söka mig djupare in i islam blev jag avrådd av min familj. För att...
En jordbävning under tonårstiden triggade sökandet efter verklig mening i livet för Ismail.
Jag växte upp i en måttligt religiös familj. Vi var som muslimer i Turkiet är mest. Min familj gick bara sporadiskt till bönen. När jag på allvar började söka mig djupare in i islam blev jag avrådd av min familj. För att inte grusa deras förhoppningar började jag studera arabiska och Koranen i hemlighet. Jag kom med i en mycket sluten gemenskap där vi studerade Koranen bakom fördragna gardiner för att ingen skulle se oss. Inledningsvis gillade jag det verkligen. Alla i gruppen tog tron på största allvar. Det hade jag saknat! Efter ett tag tyckte lärarna att jag frågade för mycket. De kunde inte svara men jag nyttjade den här tiden i att lära mig undervisa. Till slut fick jag rådet att åka hem. Lärarna sa: ” Vi kan inte lära dig mer, dina frågor drar ner moralen i gruppen.” Precis då ringde en vän till mig från Syrien. ”Jag har hyrt ett hus här för att plugga arabiska – då kanske vi kan förstå Koranen tillsammans”, sade han. Han ville att jag skulle komma och plugga med honom. Jag var snabblärd på språk och han behövde mig. Gratis husrum mot lite läxläsningshjälp lät som en bra deal. Innan kriget bröt ut var det mycket lätt att resa in utan visum i Syrien. Jag pluggade, åkte runt i moskéerna, lyssnade och lärde. Precis när kriget i Syrien bröt ut var jag klar med mina studier. Men jag hade inte hittat svaren. Med den besvikelsen återvände jag hem till Turkiet och försökte söka jobb. Den mest logiska yrkesinriktningen med mina studier var att bli en imam. Jag ägnade ytterligare ett år åt arabiskastudier och lärde mig citera Koranen utantill. Inuti anade jag att detta nog ändå inte skulle besvara min längtan. Under året av arabiska studier såg jag att det också gavs kurser i hebreiska språket. Jag anmälde mig till den kursen också av rent språkintresse. Träffade där en annan kille som pluggade året över mig. Våra samtal snurrade mest kring vardagliga frågor. När den killen halkade efter i sina studier kom vi att hamna i samma klass. Vi började prata allt djupare om tron och jag fick ett Nya Testamente av honom. Jag började läsa och kom till avsnittet där Jesus hänger på korset och ropar till Gud: ”I dina händer överlämnar jag min Ande”. Då blev jag riktigt irriterad! Att Gud skulle kunna prata med sig själv utmanade min idé om EN Gud. Strax därefter kom jag till Första Mosebok i mina hebreiskastudier. När jag kom till ordet för Gud i skapelseberättelsen förändrades allt. Gud var på hebreiska ELOHIM och är en pluralform. Den dagen, i ett enda ögonblick, föll allt på plats för mig. Min ilska gav vika för en insikt om att Gud – ELOHIM – visste exakt vad han gjorde från början. Hela bibeln fick sammanhang och Guds frälsningsplan begriplig för mig. Den dagen tog jag emot Jesus. Sedan dess har jag fått växa i min tro och är nu med i uppföljningsarbetet för TV-sändningarna på Kanal Hayat. Många längtar och hör av sig och jag har privilegiet att få samtala med andra om vem Gud är för varje människa. När jag själv upptäckte Guds existens och att löftena stämmer genom hela bibeln blev jag född på nytt. Det vill jag att fler skall få del av.IBRA når brinnande öppna hjärtan
IBRA har ett unikt uppdrag att nå in till öppna hjärtan i slutna länder med media som verktyg. Media är effektivt för att nå många, det har IBRA över 60 års erfarenhet av. Nu har vi tagit ett steg längre genom att i uppföljningsarbetet erbjuda människor att delta i Bibelupptäckargrupper där man får lära sig att vara en Jesu...
IBRA har ett unikt uppdrag att nå in till öppna hjärtan i slutna länder med media som verktyg. Media är effektivt för att nå många, det har IBRA över 60 års erfarenhet av.
Nu har vi tagit ett steg längre genom att i uppföljningsarbetet erbjuda människor att delta i Bibelupptäckargrupper där man får lära sig att vara en Jesu lärjunge. Vi kallar det för Lärjungaresan. Utifrån dessa Bibelupptäckargrupper har 150-200 församlingar startats varje år. Och detta sker i länder där Jesus är förbjuden.Brinnande öppna hjärtan
Eftersom de allra flesta som ingår i våra Bibelupptäckargrupper inte får någon ekonomisk ersättning för det, så är vår mission väldigt kostnadseffektiv. Missionen utgår ifrån det brinnande öppna hjärtat som längtar efter att berätta för andra.Drivs av gåvor
De pengar vi samlingar extra nu under hösten för Östafrika går direkt till projekt - inte till löner. IBRA är en missionsorganisation som inte får bidrag utan bara drivs av pengar som du som gåvogivare skänker.Så här arbetar IBRA:
1. IBRA producerar radio- eller TV-program som särskilt vänder sig till öppna hjärtan som är intresserade av andliga frågor. 2. IBRA köper sändningstid över etablerade FM-stationer eller TV-stationer. Ibland är det mest effektiva att vi själva äger en sändingsplattform. Webb-TV och Webb-radio används också. 3. Vårt uppföljningsteam är tränade att uppmärksamma de öppna hjärtan - persons of peace - som vill diskutera andliga frågor tillsammans med sin familj och sina vänner i en Bibelupptäckargrupp. 4. I studiet av Bibeln upptäcker deltagarna vad det är att vara Jesu lärjunge och tar steg för steg i Jesu fotspår. 5. Församlingar bildas till följd av Bibelupptäckandet.IBRA når in till öppna hjärtan i slutna länder.
Hjälp IBRA dela budskapet om förlåtelse
Säg Ja nu och ge en gåva. Tillsammans kan vi berätta om förlåtelsen i 100 länder på 60 språk. Bli månadsgivare ett enkelt och praktiskt sätt att skapa lärjungar tillsammans med IBRA.
Bli månadsgivare
AutogiroSwish
