Det går inte att ta miste på Ashas glädje, när hon slår sig ner i gröngräset för att berätta sin story. Kanske
kan ett spår av trötthet anas från gårdagens examensfirande, men det är absolut vänligheten, omsorgen
och hennes värme som är mest påtaglig.
Det har varit intensiva dagar för Asha. Planering och inspelning av barnprogrammet Rafikfi Garejis andra säsong pågår för fullt. I dagarna har också hennes examensfirande gått av stapeln. Ett diplom i Media och Kommunikationskunskap är efter några års studier i hamn. Tiden här på skolan har verkligen förändrat allt, berättar Asha. Jag har pluggat och mött Jesus här och nu blir jag kvar för att satsa på barn-TV-n.
Jag har växt upp hos min mamma som gett mig så mycket kärlek under hela uppväxten. Mamma ville att jag skulle gå till Madrasan (muslimsk undervisning). Under den tiden blev jag mer hängiven islam än vad min mamma var. Det blev jag som pushade mamma att be mer och besöka moskén oftare. Jag började bära slöja och peppade andra att ta tron på allvar.
Trots den intensiva religiösa aktiviteten hade jag en hel del funderingar. Är jag på rätt väg? Är det verkligen sanningen jag funnit? Jag behöll de tankarna för mig själv i många år, berättar Asha. Jag minns att jag redan som 6-åring funderat i de banorna. Först när jag började på internatskola som 12-åring och fick jag en del kristna kompisar, förstod jag att det fanns en annan väg. Men att fråga dem om tron fanns inte på kartan. Det var tabu för mig!
Jag hade en lycklig barndom. Min mamma har verkligen älskat oss barn. Vi var trygga även om vi saknade pappa som bodde i ett annat land med sin nya familj. I min ensamhet funderade jag mycket på frågan om Gud och om jag verkligen kommit fram. Frågor jag inte delade med någon annan. Så jag var övertygad utåt och mycket tänkande och frågande inåt.
När det kom till att välja yrkesbana visste jag att det var media som gällde för mig. Jag har alltid älskat att skapa & kommunicera. Jag sökte till Habari Maalum College och kom in. Jag hade nått mitt mål!
Att komma hit till skolan och möta de kristna var överväldigande. Det var en annorlunda atmosfär här på skolan. Jag blev intresserad och frustrerad på samma gång. Tankarna jag burit i min ensamhet genom hela mitt liv blev allt intensivare. Ledde min tro verkligen mig på rätt väg? Det utvecklades till en riktigt jobbig tid för mig.
Frågorna blev så akuta att jag mådde riktigt dålig. Jag behövde verkligen någon att prata med. Till slut sökte jag upp ”skolmamman”. Det är en kvinna som finns på skolan för oss elever. För henne kunde jag berätta precis allt som jag funderat på sedan jag var liten. Vi möttes några gånger och hon berättade om sin tro på Jesus. Det kändes inte påträngande, men jag var intresserad och ville veta allt om den kristna tron.
Jag stämde möte med en man som kommit från samma bakgrund som jag och blivit en kristen för att få ställa mina frågor. Jag var ju tränad på Madrasan och hade många funderingar. De samtalen blev livsviktiga för mig! Vi möttes några gånger men när han var på en längre resa var jag återigen utan någon att bolla tankarna med. I ungefär sex månader var jag ensam med min kamp. På mitt rum hände det att jag bad till Gud. Jag ville så gärna få se Jesus, men blev besviken när jag inte såg honom med mina egna ögon.
En helg följde jag med en klasskompis till en kristen ungdomskonferens i en annan stad. En kille som varit djupt inne i mörker berättade om sin dragkamp innan han gav sitt liv till Jesus. Där och då medan han berättade var det som att alla mina grubblerier plötsligt byttes till en visshet om att Jesus är verklig. Jag hade kämpat så länge, men medan han berättade så förstod jag!
Min kompis såg att jag var berörd och frågade om jag ville prata.
Ja, det vill jag, sade jag. Jag hade hållit så mycket för mig själv så länge att jag var redo att ta emot både Jesus och vägledning från andra. Vi bad tillsammans. Jag var tjejen i slöja som grät av glädje för att jag äntligen hittat hem. Så många ensamma timmar med tankar och grubblande var över. Jag fick pastorns bibel med mig hem som gåva. Tänk att han gav mig sin egen bibel! Livet med Jesus har helt förändrat mig! Jag har fått så mycket hjälp av både Gud och människorna här på skolan. Nu vill jag dela det med andra.
När de sökte medarbetare till barn TV-programmen sökte jag och kom in. Jag älskar ju barn och kommer ihåg mina egna djupa tankar om gud. Jag tänker ofta på mig själv som sex-åring när vi jobbar med våra manus. Genom programmen får vi ge vidare något viktigt till tjejer och killar samtidigt som vi skrattar och har riktigt kul i studion.
Teamet som gör TV för barn i Tanzania
Asha med ett gäng barn vid inspelningen.
Recent Comments