”Jag är änka sedan en tid tillbaka. Min man och alla mina barn har dött ifrån mig. När jag drabbades av denna enorma förtvivlan, förlorade jag allt hopp och ville inte leva längre. Jag tyckte att det var bättre om jag dog så jag började dricka. Jag hatade Gud och alla människor; det fanns ändå ingen som älskade mig. Till och med Gud hade ju vänt mig ryggen. Så upplevde jag det. Jag kände mig desperat och var helt utan hopp.
En dag när jag som vanligt satt berusad på en bar, var det någon som satte på radion. Programmet handlade om Guds kärlek. Jag hade svårt att ta till mig det jag hörde eftersom jag var berusad, men det var något inom mig som manade mig att inte dricka någon alkohol alls under kommande vecka, och ”se vad som skulle hända”. En vecka gick, och följande fredag beslöt jag mig för att gå tillbaka till baren för att ta några drinkar. Så snart jag klev in genom portarna, började samma program om Guds kärlek sändas över radion. För mig blev det som ett tydligt tecken. Jag lämnade baren omgående, utan att dricka någonting. I dag är jag frälst, och med i en församling sedan december förra året.”
Brev från Magret Ayuru, Sydsudan, till IBRAs arbete Studio Salaam. Texten är hämtad ur boken ”Funnen av Gud”, utgiven av IBRA. Kvinnan på bilden har inget med artikeln att göra.
Recent Comments