Mannen på bilden är inte densamma som i artikeln.
Lamung växte upp i ett buddhistiskt hem i västra delen av Burma tillsammans med åtta syskon. Hela familjen var hängivna buddhister, och när Lamung var tio år tillbringade han några veckor i ett buddhistiskt kloster. Vid 16 års ålder var han tillbaka i klostret, nu för ett helt år, och han bestämde sig då för att bli munk. När Lamung fyllt 20 år och avslutat sin skolgång, flyttade han till munkklostret. Tidigare brukade han lyssna till IBRAs radiosändningar eftersom han gillade musiken, men efter att han blivit munk var det inte längre tillåtet för honom att lyssna på musik. Ett pris han var beredd att betala.
Ett och ett halvt år senare var Lamung etablerad som munk i huvudstaden Rangoon. Han blev undervisad om att de kristna saknade både etik och moral. Lamung började studera kristen tro och iakttog hur kristna levde så att han skulle kunna bekämpa deras tro. Några kristna ungdomar brukade spela gitarr och sjunga i närheten av klostret, något som gjorde Lamung upprörd – han såg det som en provokation mot buddhismen. Att spela gitarr var dessutom alltför världsligt, menade han, trots hans tidigare intresse för musik. Han kunde däremot ibland sakna att han inte längre fick lyssna till IBRAs sändningar. I sin iver att argumentera sökte Lamung upp en pastor för att ifrågasätta hans falska religion. Men pastorn reagerade inte som han väntat sig, och Lamung blev förvirrad av att pastorn inte försvarade sig utan i stället lugnt och stilla förklarade vad det innebar att vara kristen.
Då Lamung skulle gå därifrån fick han ett Nya testamente så att han själv skulle kunna läsa vad det handlade om. Men Lamung var rädd att bli utslängd från klostret om han hade en bibel med sig dit, så han bad pastorn förvara den åt honom. I hemlighet gick han sedan ofta till pastorn för att läsa och sedan samtala om det han läst. Ibland glömde han bort att äta på grund av samtalen, och eftersom buddhistmunkarna enbart fick äta före klockan tolv, innebar det att han ofta gick hungrig hela dagen. En dag tog pastorn med Lamung till en annan kyrka i Rangoon. Lamung blev upprörd över att pastorn i den kyrkan inte gav honom den respekt han som munk borde få. Det gjorde att han återigen började kritisera de kristna.
Samtidigt började Lamung fundera väldigt mycket på evigheten. Som buddhist hade han inga garantier för framtiden, och han började undra vad som skulle hända efter döden. Som buddhistisk munk var han skyldig att hålla en lång rad stränga regler varje dag. Om han bröt mot en enda av dessa fanns ingen förlåtelse, möjligtvis kunde han väga upp det han gjort fel genom andra goda gärningar. Lamung blev påmind om undervisningen han hört via IBRAs sändningar, att det bara var i Jesus som det fanns förlåtelse och evigt liv. När han förstod att han måste ta emot Jesus för att detta skulle bli en verklighet i hans liv, började en svår kamp inom honom. Det skulle vanära hans familj oerhört om han blev kristen. Men frågan om var han skulle tillbringa evigheten växte sig allt större, och det blev till slut avgörande när han insåg att varken Buddha, klostret eller hans familj kunde rädda honom. Då bestämde han sig för att följa Jesus. Han bad om förlåtelse för sina synder och lämnade sitt liv åt Gud.
Lamung hade ingenting – varken pengar, saker eller kläder – förutom den orangefärgade dräkten som munkarna bar. Det orade honom; hur skulle han nu klara sig? Då upplevde han hur talade Gud till honom: Om jag kan ge dig evigt liv, varför bekymrar du dig om kläder? Då lånade han kläder av en vän och gick sedan till klostret. Där tog han av sig sin munk-klädsel, tog på sig de lånade kläderna och lämnade klostret som en ny och fri man. På grund av Lamungs beslut förkastade hans familj honom. Den främste munken i klostret blev rasande, och alla hans tidigare vänner bland munkarna tog avstånd ifrån honom. Efter att ha lämnat klostret bodde han hos en pastor i Rangoon som blev ett andligt stöd för honom. Och nu kunde han åter lyssna till IBRAs sändningar!
Hans iver att dela med sig av sin nyfunna tro innebar att han på en gång började vittna för alla han mötte om den sanning han funnit, och om hur Jesus förvandlat hans liv. Han insåg snart att han behövde gå en teologisk utbildning för att lära sig mer om sin tro, och femtio dagar efter att han blivit frälst började han på en bibelskola. Så fort han var ledig från studierna var han ute och vittnade. På busstationen, torget, marknadsplatsen och i hamnen berättade han om Jesus. Efter fyra års studier tog han sin pastorsexamen. Lamung planterade en församling mitt i Rangoon där han fortfarande tjänar som pastor. Utöver detta har Lamung en brinnande längtan att nå sin egen folkgrupp med evangeliet, och han har nu bland dem bildat en underjordisk församling som har över 400 medlemmar.
Fotnot: Texten är hämtad ur boken ”Funnen av Gud”, utgiven av IBRA.
Recent Comments