Som lärare i Spånga-Tensta i västra Stockholm har jag kommit nära många invandrarfamiljer genom åren. Barn i muslimska familjer frågade ofta oss lärare om vi trodde på Gud. För dem var det självklart, och de blev väldigt förvånande när en del av mina kolleger svävade på svaret. Efter fyra månader på Cypern, ett stenkast från Mellanöstern, känner jag igen mycket av det jag mötte i Stockholms förorter som lärare: Tron är självklar oavsett om man är kristen eller muslim. Detta är ofta ett bättre utgångsläge för ett samtal om livsfrågor än om man inte tror alls, vilket man möter ofta hemma i Sverige.
Från IBRAs kontor på Cypern är det bara en halvtimmes flygresa till Syrien, landet där 220 000 människor fått sätta livet till de senaste tre åren. I svenska nyhetssändningar kommer rapporter om våld, bomber och människor på flykt. Någon berättade att om man flyger över Syrien på natten så är 80 procent av landet nedsläckt jämfört med hur det såg ut före kriget. Men när man är på plats finns det en hel del positivt att berätta om, som faktiskt gör skillnad. Jag tänker till exempel på barnen i de stora flyktinglägren, som finns så nära oss. Dessa barn har varken skolbänkar, läromedel eller legitimerade lärare. Genom IBRAs partner Sat-7 sänds därför dagliga skolprogram via tv, som pedagogiskt och lättsamt förmedlar undervisning till barnen i de syriska flyktinglägren.
Tv-programmen distribueras på många olika sätt, när inte reguljära sändningar kan tas emot i flyktinglägren. Minneskort kan stoppas i en dator som spelar upp programmen, eller via YouTube på internet, om det finns sådan uppkoppling. Barnens situation berör mig djupt och det känns väldigt meningsfullt att få vara med i IBRAs arbete här i Mellanöstern. Att bry sig om barnen har en djup förankring hos Jesus själv: ”Vad ni har gjort för någon av dessa minsta … det har ni gjort för mig …”
Recent Comments