Obs: Kvinnan på bilden har inget med artikeln att göra

Obs: Kvinnan på bilden har inget med artikeln att göra

Jag var en hängiven muslim. En dag hamnade jag i en diskussion med en kristen vän. Jag insåg rätt snart att jag inte ville gå i debatt med honom, dels på grund av att jag helst undviker konflikter och dels för att jag var rädd att jag skulle förlora honom som vän. Dessutom, jag kände att jag troligtvis skulle förlora argumentationen eftersom jag inte var tillräckligt påläst om min egen religion. Den insikten sporrade mig att börja studera islam och jag tog kontakt med flera imamer för att ställa de svåra teologiska frågor jag hade. Fast svaren jag fick höll inte, tyckte jag. Då började jag istället läsa om kristendomen och jämföra de båda religionerna.

Det var så intressant att läsa om Jesus! Jag älskade verkligen hans karaktär och undervisning, speciellt det han sa om att älska sina fiender. Vilken skillnad mot den islamska undervisningen om hämnd och öga för öga.
Jag slutade fasta och be de muslimska bönerna och ropade till Gud att han skulle visa mig vilken väg som var rätt. Men jag upplevde inte att jag fick något svar, eller någon vägledning. Jag var bedrövad och beslutade mig för att be om förlåtelse och vända tillbaka till islam. Mitt hjärta var tungt och jag kände mig så orolig. Jag minns att jag under tårar ropade till Gud och bad honom uppenbara sig själv för mig.

Inte långt därefter hade jag några drömmar. I en dröm befann jag mig på mitt rum, gråtande, när jag hörde en dundrande röst. Hela min kropp började skaka. Jag hörde återigen rösten som om och om kallade på mig: ”Nadia! Nadja!” Då svarade jag: ”Vem är det?” Rösten sa: ”Var inte rädd! Jag är den du söker.”
Jag var förskräckt, och när jag vände mig om såg jag Kristi ansikte speglas i fönsterrutan. Han log mot mig. Jag stod stilla, helt mållös. Sedan sa jag: ”Min Herre!” Han fortsatte att le. Sedan kom min mamma in i rummet och bilden av honom bleknade bort.

I en annan dröm befann jag och min mamma oss på en ökenliknande plats. Vi fick höra att vi skulle få skåda tillbaka i tiden. Vi flyttades till en klippa så att vi skulle få bättre utsikt och kunna se historien spelas upp framför oss. Precis som när man spelar en film baklänges fick vi se det förflutna. När vi kom till Muhammeds tid och islams historia sa jag till min mamma: Men, vi är ju på fel väg! Därefter fortsatte historien tills vi kom till tiden då Jesus gick på jorden. Jag såg Jesus i himlen och sedan på korset. Jag kände en sådan glädje. Jag grät och kramade min mamma och sa: Tack Gud! Jag är på rätt väg!

Från den dagen började jag läsa Bibeln igen. Äntligen har mitt hjärta funnit sann frid. När helst jag pratar med Gud känner jag hans kärlek och omsorg. Jag har beslutat mig för att ta emot Jesus som min Herre och Frälsare!

FOTNOT: Artikeln är hämtad ur IBRAs tidning Signalen.

Vi når öppna hjärtan i slutna länder

Tillsammans kan vi berätta om Jesus i 60 länder på 100 språk. Bli månadsgivare - ett enkelt och praktiskt sätt att skapa lärjungar tillsammans med IBRA.