Röster från gatan

feb 20, 2020

Habari Maalum media i Tanzania har med hjälp av IBRA producerat ett nytt TV program med en grupp barn som har sitt hem under stjärnorna på gatan i Dar Es Salaam.

Där får TV tittare i Tanzania lyssna till barnens berättelser och höra dem berätta om sina drömmar och visioner. De får lära känna individer bakom de oändliga siffrorna av hemlösa barn. De får lyssna till vad som är det värsta med att som ett litet övergivet barn sova ute på gatan i Dar Es Salaam. Barnen sätter ord på hur det känns när man är övergiven av vuxenvärden, när ingen vill satsa pengar på skoluniform och skrivböcker som är ett krav för att man skall kunna gå i skolan. Eller när man har somnat efter en dag av tiggeri och väcks av någon som slåss och jagar bort en från platsen där man somnat. Eller när någon som utger sig för att vara snäll och vilja hjälpa till, plötsligt istället visar sig vara en farlig våldtäktsman… Barnen berättar om mamman som också tigger varje dag och sover ute hon med, som knappt kan samla ihop pengar till deras överlevnad och ännu mindre kunnat ge möjlighet till en enda dag i skolan för en fjortonårig pojke.
Sauti Za Mtaa har gett barnen en röst, präntat in deras oändliga värde och visat på den villkorslösa kärlek som vår Far har åt oss alla.

 

Yasini, 14 år

– Jag älskar skolan och min dröm, om Gud vill, är att bli vetenskapsman. Jag älskar fysik, kemi och biologi. Jag har gått i skola till och med sjuan, men då var jag tvungen att sluta eftersom mina byxor var trasiga och jag inte hade råd med en ny skrivbok. Nu tigger jag på gatan och ibland kan jag få små jobb. Då sparar jag lönen för att kunna köpa nya byxor och en skrivbok, så jag kan börja i skolan igen. Flera gånger har jag blivit bestulen på det jag sparat. Det gör mig väldigt ledsen. Det är väldigt tufft att bo på gatan.

Janeth, 11 år

– Jag vill bli en stjärna. Jag känner mig så glad när jag är här på musiklägret. Jag gillar verkligen det vi sjunger. Om jag blir en stjärna och tjänar pengar så vill jag hjälpa andra. Pappa brukade lämna mig och min syster hos faster. Där fick vi jobba åt henne. Vi fick inte gå i skolan. Då sökte jag upp mamma. Hon försökte sälja små saker på gatan, men hon hade ingen licens så polisen tog henne och satte henne i häkte. Då började jag tigga på gatan och sa “snälla hjälp min mamma.”

Rachel, 12 år

– Jag vill bli skräddare. Mina föräldrar dog när jag gick i trean och då tog min farmor med mig till Dar Es Salaam. Jag frågade om jag fick fortsätta skolan. Min farmor har inget jobb och hon sa att hon tagit med mig för att tigga, inte gå i skolan. Efter en månad försvann hon. Jag var tio år när mina föräldrar dog. Här på gatan pekar folk på mig och kallar mig tjuv och andra fula ord. Människor kan fånga dig, våldta dig eller slå dig utan att du gjort något fel. Jag önskar att mamma och pappa var här, då hade jag varit i skolan och haft ett bra liv. När jag ser barn med sina föräldrar och de är lyckliga känner jag mig ledsen. Jag vet inte var min farmor är. Men hon har ju lämnat mig här, så hon kan inte älska mig.

Emanuel, 13 år

– Ibland bor jag med min mamma och min lillasyster på en filt under stjärnorna, vi lägger grenar runt oss. Men för det mesta bor jag på gatan. Vi tigger alla. Jag har aldrig gått i skolan. Jag har använt marijuana i många år. Men på musiklägret klarar jag mig utan, jag har inte känt någon abstinens under de nio dagar jag varit här. Jag mår bra här. Jag har lärt mig om musik. Jag vill lära mig läsa och skriva. Jag drömmer om att bli fotbollsspelare, jag älskar fotboll. Jag har varit med i ett lag, men det lades ned. På gatan är jag rädd för att bli våldtagen. Ibland om du ligger och sover på en veranda blir du väckt och misshandlad. Jag önskar någon kunde hjälpa mig till skolan eller med att utveckla mina talanger.

Vi når öppna hjärtan i slutna länder

Tillsammans kan vi berätta om Jesus i 60 länder på 100 språk. Bli månadsgivare - ett enkelt och praktiskt sätt att skapa lärjungar tillsammans med IBRA.