Idag – 29 juli – fyller IBRA 60 år.
Tre personer med lång IBRA-erfarenhet berättar här om både de stora skeendena som IBRA har fått vara en del av och personliga ”magiska ögonblick”.
Jag har stämt träff med Larseric Janson, Gösta Åkerlund och Sune Elofsson. Det känns som en ära och jag sätter ”De tre vise männen” som arbetsnamn för samtalet. Larseric har bestämt att vi börjar med fika i hans kök på Kungsholmen i Stockholm. Han bjuder på kaffe och Sune och Gösta har med sig fikabröd.
En av deras gemensamma nämnare är att de alla har varit ledare för IBRAs verksamhet. Den förste var Larseric under åren 1972 – 1989. Gösta var visserligen den som först började jobba på IBRA (1970 och kom att stanna i 41,5 år!) men som ledare började han 1993, då tillsammans med Sune. Gösta och Sune delade ledarskapet fram till 2002. Mellan 2008 och 2010 var Gösta ensam chef.
När jag ber om en snabb genomgång av viktiga milstolpar i IBRAs 60-åriga historia inleder Sune:
– Eskil (Johansson som från starten 1955 var programansvarig i IBRAs första studio i nordafrikanska Tanger) var helt inställd på mission från början och ville starta arbete överallt.
– När IBRA startade var först drivkraften att få program till Sverige, flikar Gösta in. Men under de 4,5 åren när vi sände från Tanger gick vi från att sända på åtta till 23 språk.
Från 1960 och framöver startades många lokala sändningar i Latinamerika, Europa, Asien och Afrika.
– Så småningom ville vi nå bakom järnridån (de stängda kommunistiska länderna i Östeuropa) och då började vi sända radio från kortvågssändare i Portugal och på Malta, fortsätter Sune kortversionen av IBRAs historia.
Det här var 1971, Gösta var färsk på IBRA, och ryskan blev det största språket för IBRA. När så småningom Berlinmuren föll och öststaterna blev tillgängliga för väst visade det sig att dessa program hade fungerat som en livlina för den förföljda kyrkan. Hur många som blev frälsta genom arbetet kan vi aldrig veta.
– För mig personligen sätter jag 1. Sovjet och 2. Kina som de viktigaste historiska genombrotten och upplevelserna, säger Larseric.
– Sedan riktade sig IBRA mer och mer till muslimer, fortsätter Sune den historiska odyséen. I samband med detta lade vi fokus på ”onådda folk”.
Vid den här tidpunkten, i slutet på 70-talet och början på 80-talet började allt fler missionsorganisationer tala om de onådda i muslimvärlden. Sune var då pastor i Botkyrka pingstförsamling och gjorde en researchresa i Mellanöstern som visade att vare sig programkvalitén, hörbarheten eller responsen inte var den bästa.
– 1979 var jag pastor i pingstförsamlingen i Botkyrka pingstförsamling (ansvarsförsamling för Mellanöstern inom Pingst), säger Sune, och jag utsågs att undersöka möjligheterna för mission i regionen. När jag var där nere talade den ena efter den andra om att det var dålig hörbarhet på radion. Andra organisationer producerade programmen åt oss och jag upplevde att det inte var så bra kvalitet, och responsen var försvinnande liten.
Larseric var då chef på IBRA, så Sune kände sig tvungen att berätta läget för honom.
– Då spände Larseric ögonen i mig och frågade: ”Är det verkligen så?” berättar Sune. ”Ja …” svarade jag. ”Jamen gör nå´nting åt det då!” blev Larserics respons.
– Ja, jag kommer ihåg att han var kritisk, säger Larseric och ler, men eftersom Sune var en trovärdig person, så blev det en början. Sune blev sedan den som byggde upp Mellanösternarbetet på Cypern, och Gösta var den som fick inspirera till IBRAs stora satsning på arabvärlden i och med starten av Aktion Ibrahim, tillägger Larseric.
De magiska ögonblicken i IBRAs historia är många. Larseric berättar om ett besök i Ryssland, efter järnridåns fall:
– Jag fick tala till 12000 människor som hade samlats runt ett torg och på hustaken. De hade kommit ända från Sibirien för att de ville se någon representant från IBRA Radio som de hade lyssnat till under den svåra Sovjettiden, av förföljelse och fängelse. Jag talade och när jag bjöd till frälsning så kom det minst 2000 människor och vi bad i timmar för dem. Då tänkte jag: detta är fantastiskt!
Dagen därpå bjuds Larseric på frukost i ett hem där gamla farmor i huset kommer fram till honom.
– Hon böjer sina knän och kysser mina händer och säger: ”Ni vet inte vad ni har betytt för min släkt och för hela vårt land!”. Så visade hon mig en garderob isolerad med filtar, här har vi turats om att sitta och lyssna på era program, vi kunde bli angivna för att vi lyssnade, men ni har gett oss liv och hopp!
Ett av Göstas ”magiska ögonblick” är från slutet av 80-talet när han och en kollega övervakade de olika kort- och mellanvågsfrekvenser som IBRA använde. När Radio Moskvas starka signaler kom in och störde skämtade de om att IBRA borde köpa sändningstid av dem. En helt utopisk idé med tanke på att Radio Moskva var Sovjetunionens propagandakanal nummer ett. Men några år senare hade IBRA köpt sändningstid på just Radio Moskva och sände arabiska och turkiska program därifrån!
– Jag minns den mäktiga känslan när jag sedan besökte sändarstationen i Krasnodar, med ett 2,5 kilometer långt område av antenner. Att få denna möjlighet hör till en av höjdpunkterna i IBRAs historia!
För Sune hör ett magiskt ögonblick ihop med den stora satsning på Mellanöstern/Nordafrika som benämndes Aktion Ibrahim och som Gösta fick skjuta startskottet för under en Predikantvecka i slutet av 1994.
– För mig var ett ”magic moment” när jag kunde lyssna på ett arabiskt radioprogram där själva programmet visade på en församling som samlades i Alis eller Muhammeds hus, säger Sune. Vi använde alltså radion på ett nytt sätt; för att plantera församlingar och fick till och med brev från Saudiarabien.
Även om alla dessa tre herrar är rika på historiska minnen så är de framför allt hänförda över sådant som de hör hända idag och de har stora förväntningar inför framtiden.
– Nu hör vi om tv-program till Saudiarabien som har visats 700 000 gånger på YouTube, utbrister Sune. När jag började jobba i Mellanöstern mötte jag många som arbetat ett helt liv utan att se resultat. Jag beundrar dem, jag själv är för otålig för det. Vi kunde inte då drömma om den respons vi ser på programmen idag. Jag väntar på ett andligt genombrott i de länderna, det är möjligt för Gud!
– Det som jag ser just nu och hoppas på framöver är att vi ska nå unga i storstäder med nya medier och att nå onådda på svåråtkomliga ställen, säger Gösta. Det uppdraget är inte färdigt. Vår målsättning är ju att människor ska upptäcka Kristus och få hjälp på vägen med undervisning.
Larseric inspireras av arbetet med att nå världens megastäder, ett arbete som IBRA just intensifierat i och med nätverkssatsningen Action Key cities (till att börja med för Bangkok, Kairo och Dar es Salaam).
– Jag tycker IBRA borde göra egna program med en egen karismatisk profil i megastäderna, där unga har behov av tro och av att känna en mening med livet. Det som är riktigt hett idag är muslimvärlden. Jag ber varje dag att den islamiska världen ska nås av evangelium. Världen längtar efter kärlek och det kräver röster och ansikten som utstrålar kärlek! Röster kan förvandla! Rösten är en stor del av personligheten, den är en del av anden i människan, säger han som själv i många år jobbade med sin röst som programledare för det oerhört populära radioprogrammet ”Ungdomens kväll”.
– Vi får inte glömma den andliga sidan av tillvaron, menar Gösta. Allt arbete som gjorts i arabvärlden har satt spår. Jag tror att oroligheterna i den islamiska världen är ett fysiskt bevis på att det händer något i den andliga världen. Historiskt sett har alltid väckelse sprungit fram ur svårigheter. Ofta är det stora svårigheter som skapar stora framgångar.
Innan vi lämnar varandra läser Gösta några bibelord som påminner om att vi kristna ska arbeta på vår frälsning och Gud jobbar för att hans syften ska förverkligas, för en dag ska alla knän böjas inför Herren! Alla!
– Ja, vi får arbeta på vårt sätt och Gud arbetar på sitt sätt, instämmer Larseric innan han arrangerar oss framför sin musikanläggning och låter oss njuta av ”Damaris, en av de främsta inspelningarna någonsin, med min favorit Brooklyn Tabernacle Choir …”
Recent Comments