En jordbävning under tonårstiden triggade sökandet efter verklig mening i livet för Ismail.
Jag växte upp i en måttligt religiös familj. Vi var som muslimer i Turkiet är mest. Min familj gick bara sporadiskt till bönen. När jag på allvar började söka mig djupare in i islam blev jag avrådd av min familj.
För att inte grusa deras förhoppningar började jag studera arabiska och Koranen i hemlighet.
Jag kom med i en mycket sluten gemenskap där vi studerade Koranen bakom fördragna gardiner för att ingen skulle se oss. Inledningsvis gillade jag det verkligen. Alla i gruppen tog tron på största allvar. Det hade jag saknat! Efter ett tag tyckte lärarna att jag frågade för mycket. De kunde inte svara men jag nyttjade den här tiden i att lära mig undervisa. Till slut fick jag rådet att åka hem. Lärarna sa: ” Vi kan inte lära dig mer, dina frågor drar ner moralen i gruppen.”
Precis då ringde en vän till mig från Syrien. ”Jag har hyrt ett hus här för att plugga arabiska – då kanske vi kan förstå Koranen tillsammans”, sade han. Han ville att jag skulle komma och plugga med honom. Jag var snabblärd på språk och han behövde mig. Gratis husrum mot lite läxläsningshjälp lät som en bra deal. Innan kriget bröt ut var det mycket lätt att resa in utan visum i Syrien.
Jag pluggade, åkte runt i moskéerna, lyssnade och lärde. Precis när kriget i Syrien bröt ut var jag klar med mina studier. Men jag hade inte hittat svaren.
Med den besvikelsen återvände jag hem till Turkiet och försökte söka jobb. Den mest logiska yrkesinriktningen med mina studier var att bli en imam. Jag ägnade ytterligare ett år åt arabiskastudier och lärde mig citera Koranen utantill. Inuti anade jag att detta nog ändå inte skulle besvara min längtan. Under året av arabiska studier såg jag att det också gavs kurser i hebreiska språket. Jag anmälde mig till den kursen också av rent språkintresse. Träffade där en annan kille som pluggade året över mig. Våra samtal snurrade mest kring vardagliga frågor. När den killen halkade efter i sina studier kom vi att hamna i samma klass. Vi började prata allt djupare om tron och jag fick ett Nya Testamente av honom.
Jag började läsa och kom till avsnittet där Jesus hänger på korset och ropar till Gud: ”I dina händer överlämnar jag min Ande”. Då blev jag riktigt irriterad! Att Gud skulle kunna prata med sig själv utmanade min idé om EN Gud.
Strax därefter kom jag till Första Mosebok i mina hebreiskastudier. När jag kom till ordet för Gud i skapelseberättelsen förändrades allt. Gud var på hebreiska ELOHIM och är en pluralform. Den dagen, i ett enda ögonblick, föll allt på plats för mig. Min ilska gav vika för en insikt om att Gud – ELOHIM – visste exakt vad han gjorde från början. Hela bibeln fick sammanhang och Guds frälsningsplan begriplig för mig. Den dagen tog jag emot Jesus.
Sedan dess har jag fått växa i min tro och är nu med i uppföljningsarbetet för TV-sändningarna på Kanal Hayat. Många längtar och hör av sig och jag har privilegiet att få samtala med andra om vem Gud är för varje människa.
När jag själv upptäckte Guds existens och att löftena stämmer genom hela bibeln blev jag född på nytt. Det vill jag att fler skall få del av.
Recent Comments