Cecilyas barndom i Turkiet var lycklig, så det var inget missnöje som tog henne till Sverige för 20 år sedan – det var kärleken. Hon mötte sin blivande man, som var bosatt i Sverige, när han hälsade på sin släkt i Turkiet. De blev kära, gifte sig, och Cecilya flyttade till Stockholm.
– Men det var inte lätt. Jag kände inte någon här. Sverige var ett främmande land, jag skulle lära mig ett nytt språk och jag var helt ensam utan min familj – så när som på min faster som bodde i Enköping. Cecilya blev så småningom allt mer deprimerad, och den ena svårigheten efter den andra radade upp sig. Hon och mannens restaurangverksamhet gick dåligt, ekonomin var i botten och relationer med andra människor funkade inte alls.
– Jag kände mig väldigt långt borta från Gud. Jag grät varje dag och brukade skrika: Var är du Gud? Jag orkar inte längre! Jag mådde jättedåligt. Jag sa till Gud att han skulle ändra på mitt liv, att han fick göra vad som helst för att forma om mitt liv.
Tron på att det finns en Gud hade Cecilya med sig från Turkiet. Hon föddes av syriansk-armeniska kristna föräldrar och bar med sig religionen som en fin tradition.
– Jag gjorde det jag trodde jag skulle göra som kristen. Jag växte upp hos min farfar och farmor. Farfar var verkligen frälst och brukade läsa Bibeln med mig, men jag tyckte bara det var tråkigt.
I ungefär två år bad nu Cecilya till Gud om att han skulle förändra hennes liv. En dag ringde hennes kusin och frågade Cecilya hur hon egentligen mådde. Kusinen var frälst och hade länge bett för henne. Nu hade hon upplevt att Cecilya behövde hjälp. – Hon tog första bästa flyg och kom hem till mig, med Bibeln i handen. Jag försökte vara snäll och gästvänlig. Jag ville på sätt och vis ha henne hos mig, men samtidigt ville jag inte höra talas om Bibeln. Jag hade ingen ork eller lust att höra Guds Ord. Jag skrek mest till Gud, men jag väntade ändå på nån sorts mirakel. Kusinen stannade en vecka. Hon pratade mycket om Jesus, om hur högt han älskade Cecilya och hur mycket han ville göra för henne. Innan kusinen åkte hem igen gav hon Cecilya en webbadress till en turkisk församling i Tyskland och sa att hon där kunde hitta svaren på alla sina frågor.
– En dag kände jag att jag verkligen ville kolla på den där sidan. Jag klickade runt tills jag såg en rubrik som handlade om Jesus som Frälsaren. Jag började läsa första raden. Sedan vet jag inte vad som hände. Jag kände en kraft så att jag tappade andan. Jag tänkte: Varför ska jag bli räddad? Jag är ju kristen, jag tror ju på Gud! Jag ville fortsätta läsa, men ändå blev jag rädd
och skrämdes av tanken på att det skulle visa sig att jag var en stor syndare.
Jag började skaka och gråta, men en inre röst sa till mig att jag skulle läsa vidare. Det gjorde jag. Nu kändes det som om allt jag byggt upp rasade ihop som en legobyggnad, och jag kände den Helige Andes närvaro. Sedan grät jag i flera dagar. Jag bad om förlåtelse för allt jag hade gjort och sagt under hela mitt liv. Där började Jesus göra om mitt liv, och det har han fortsatt med, intill denna sekund!
Cecilya kontaktade sin kusin och berättade att hon hade blivit frälst. Kusinen och hennes man åkte från Turkiet och hem till Cecilya i Sverige och såg till så att hon kunde få in Kanal Hayat, den turkiska kristna tv-kanalen som IBRA startat. – Det första jag tittade på var ett program med Joyce Meyer*. Så fort hon började tala kände jag samma sak som när jag läst på hemsidan. Joyce Meyer pratade inte om en religion, utan om relationen till Jesus. Sedan den dagen är jag ständigt sugen på att titta på kanalen, jag bara måste se den.
Kanal Hayat har matat mig! Via Kanal Hayat och min kusin har jag fått den andliga maten. Cecilya försöker på olika sätt ivrigt förklara hur viktig Kanal Hayat är för henne. – Jag kan inte riktigt beskriva vad denna tv-kanal betyder för mig, men den måste leva vidare! Det betyder jättemycket att den är på turkiska, eftersom det är mitt språk. Min släkt i Turkiet kände inte till Kanal Hayat, så min kusin har sett till så att de också kan se kanalen, och nu står den ständigt på hemma hos dem.
Jag vet att många vänner till mina släktingar, både kristna och muslimer, också tittar på programmen och gillar dem. I december, när Cecilyas mamma var på besök från Holland där hon bor, tittade hon på kanalen för första gången. Och fortsatte med det. – En dag sa hon: Jag har gjort fel! och grät i flera dagar. Så nu är hon också frälst och blir, liksom jag, matad av Kanal Hayat!
FOTNOT: Texten är hämtad ur boken ”Funnen av Gud”, utgiven av IBRA.
Recent Comments