Mannen på bilden är inte densamma som i artikeln.

Mannen på bilden är inte densamma som i artikeln.

En 26-årig kille i Turkiet råkar pejla in en kristen tv-kanal. Det kom att förändra hans liv. För några månader sedan trodde han att han var ensam kristen i hela sin stad, men idag finns ytterligare några kristna där han bor, som har börjat träffas regelbundet. Så bildas församlingar i Turkiet år 2009. 

Vi befinner oss någonstans i sydvästra Turkiet, jag och Tore Pansell (projektledare för IBRA-stödda tv-kanalen Kanal hayat) och en pastor från en kuststad drygt tio mil därifrån. Pastorn har fått namn och telefonnummer till 26-åringen, som vi kan kalla Caner, från Leila i Istanbul som fått kontakt med honom via sms… Caner väntar på oss vid ett gathörn, hoppar in i vår bil, och vi kör in mot stadskärnan, där vi sätter oss på ett litet café i en vacker park och beställer äppel-thé. Vi är ivriga att höra hans berättelse.

– Jag är född i en muslimsk familj, berättar han. Men jag har inte varit en praktiserande muslim, jag har till exempel inte fastat under ramadan eller gått till moskén och bett fem gånger om dagen. Jag var helt enkelt en gudlös och boklös man. Jag gick omkring med en ständig vrede, och blev arg och ilsken väldigt snabbt. Jag hade inga bra relationer med folk, och har aldrig någonsin kunnat förlåta någon som gjort mig orätt.

Caner berättar att han gjorde vissa försök att be till Gud, men han tyckte bönerna kändes tomma och meningslösa, och han fick aldrig några svar.

–  Jag tänkte att mina böner inte accepterades av Gud eftersom jag var en sådan dålig människa.

Den bild Caner målar upp av sig själv är så mörk och dyster att det är svårt att få ihop det med den till synes fridfulla personen som nu sitter vid bordet.

– Men sedan mjukade Gud upp mitt hjärta, säger han leende.

Vad som hände var att han (som är elektriker) fick i uppdrag att justera en kunds tv-satellitmottagare, och råkade då få in Kanal hayat. Det ledde till att han började se programmen, trots att han aldrig tidigare hört något positivt om kristna eller om kristendomen. Han blev helt fascinerad av budskapet.

– När jag såg pastor Güclü Erman be i slutet av programmet bad jag frälsningsbönen med honom och blev en kristen. Jag böjde mina knän och bad med tårarna rinnande om frälsning.

Caner sms-ade sedan till ett nummer som visades på tv-rutan. Güclü Ermans mamma, Leila (se artikel på sidan 8-9) tog emot sms-et.

– Han ville ha ett informationspaket, som jag skickade honom, minns Leila. Han såg alla program han kunde se, han memorerade bibelorden och bönerna. Han skrev och berättade att han inte bara ville läsa Bibeln, utan leva Bibeln! Hans vittnesbörd rörde verkligen mitt hjärta, och jag ville bara flyga iväg och hjälpa honom vidare på vägen, säger Leila med inlevelse.

Ett Nya testamente ingick i det paket Caner fick från Leila, och det bär han alltid med sig. Han ser sig lite oroligt runt, där vi sitter vid cafébordet, för att kolla att ingen tittar på oss, och tar upp boken ur sin väska. Han håller för titeln på bokryggen när han sträcker den över bordet. Testamentet är fullt av rosa partier från en överstrykningspenna.

– Jag är så glad och lycklig över att tillhöra Gud, han har gett mig så mycket, säger han eftertänksamt.

Det har nu gått några månader sedan Caner tog emot Jesus, men än så länge är det ingen Caner känner som vet om hans beslut att bli en kristen, inte ens hans närmaste familj. Han är rädd för reaktionerna, eftersom den gängse uppfattningen i Turkiet är att en turk är en muslim, punkt slut.

Vi får Caners tillåtelse att spela in hans vittnesbörd på video, men det är otänkbart att göra bland folk, så vi får ta oss en bit upp i bergen, där vi hittar en glänta i skogen där jag kan filma honom när han berättar för pastorn om sin omvändelse. Jag filmar bakifrån, profilen i motljus, händer och fötter och på avstånd när pastorn och Caner pratar. Det är ett vackert kvällsljus över staden nedanför, den stad där Caner troligtvis är den ende kristne… Den sista bilden tar jag när intervjun är över, när Caner och pastorn sitter bredvid varandra och ber tillsammans. Det känns heligt, för Caner har bara ett par gånger tidigare träffat någon att be tillsammans med.

Några månader efter att vi träffade Caner berättar Tore Pansell en fantastisk nyhet. Ytterligare två personer från Caners stad har tagit emot Jesus, och nu finns en liten husförsamling som ”vår ” pastor besöker varje söndag och har Bibelstudium för!

FOTNOT: Artikeln är hämtad ur IBRAs informationstidning Signalen.

Vi når öppna hjärtan i slutna länder

Säg Ja nu och ge en gåva. Tillsammans kan vi berätta om Jesus i 60 länder på 100 språk. Bli månadsgivare ett enkelt och praktiskt sätt att skapa lärjungar tillsammans med IBRA.