Var de tre eller fem? Frågan har gäckat oss i århundraden.
Men nu har alltfler istället börjat ställa sig frågan om var de vise männen egentligen kom ifrån.
Och svaret kommer som en total överraskning.
-När jag funderat över hur den välbekanta scenen ser ut i det nya ljuset så inser jag hur symbolisk den är i vår tid, säger en medarbetare i Indonesien.
Palmer vajar i kvällsbrisen, stjärnhimlen glimmar där ovanför. Syrsorna spelar i buskagen. Kamelerna som vandrat långt genom öknen från österlandet drar girigt upp gräs ur den torra jorden som de sen tuggar omständligt. Fåren som motats dit av sina herdar bräker lite otåligt. Hästarna frustar i sina bås.
Tre män i fina klädedräkter ansluter och undrar om stjärnan de följt verkligen har lett dem rätt. De står nu utanför ett oansenligt stall. Herdarna som letts dit från kvällspasset av en änglakör undrar samma sak. Luften står stilla. Vad ska nu hända?
Så hör de då det lilla barnet som skriker efter sin mammas bröst.
Ett barn? En kung?
Vi har sett scenen i julkrubban så många jular nu att vi nästan går förbi utan att se. Scenen där egentligen hela skapelsen är representerad med människor och djur och växter, änglar och Guds son själv inlindad i ett tyg och lagd i en krubba.
I berättelsen lämnar de tre vise männen sina gåvor för att hylla den nyfödde kungen och vandrar sedan tillbaka en annan väg genom öknen till sitt land, för att inte förråda den lille. Ibland skänker vi dem en tanke och funderar över vilka de kunde vara, de där vise männen?
-Historien har lagt lager på lager av sand över sanningen. Men när sanden börjar blåsa bort ligger den häpnadsväckande sanningen öppen, säger IBRAs medarbetare och börjar räkna upp argumenten för sin tes.
Uppenbart är att de var stjärntydare, eftersom de övertygades om att börja en lång vandring när de såg den stora stjärnan. Uppenbart är också att landet de kom ifrån var rikt på myrra, guld och rökelse.
-Det enda rimliga är att tänka sig att de härstammade från Ismael, alltså Abrahams son med Hagar, säger han.
Som bekant är också ismaeliterna den folkgrupp som nu kallas araber. Precis som israeliterna hade de samma tydliga trosbekännelse som sin anfader Abraham: Det finns bara en Gud. Men det finns historisk forskning som tyder på att de efter åratal i öknen hade kommit närmare astrologi.
När de såg den stora stjärnan som förebådade Jesu födelse, tvekade de inte att följa den. De förstod att en kung hade blivit född. De hittade honom i ett enkelt stall inlindad och lagd i en krubba. Och det var då det hände som kastar ett nytt ljus över det som händer i världen idag.
– Vid krubban är det tydligt att de tre vise männen böjde knä inför Jesus som en kung och gav honom det dyrbaraste som man kunde ge: guld, rökelse och myrra, fortsätter han.
Vår medarbetare började studera arabiska och islamologi vid universitetet i Indonesien för att bättre sätta sig in i kulturen han arbetar i. Och det var i de studierna han dels upptäckte att det i sura efter sura i Koranen står skrivet om Jesus som den som gör under och har en speciell ställning i förhållande till Gud.
– Jesus är nämnd fler gånger i Koranen än vad Muhammed är. Han har också en mer framträdande ställning som frälsare, säger han.
Han möter imamer i sitt arbete och pratar om sina upptäckter: Ursprungligen fanns inte Mecka, Muhammed och Koranen. Den tidigaste bekännelsen för de ursprungliga ismaeliterna var den samma som för israeliterna: Det finns bara en Gud.
– Först hundra år efter Muhammed ändrades den islamiska bekännelsen till att också innesluta ”och Muhammed är hans profet”, säger han.
När historien dammas av från sina många lager av sand inför imamernas ögon, har den haft förmågan att kasta ljus över nuet och få den belyst i ett helt nytt perspektiv. Imamerna har inte varit sena att ta den nya insikten till sig och själva börjat undervisa om Jesus. Vid ett av läroverken är nu hundra imamer och studenter döpta.
– Tidigare var de allergiska mot Bibeln. Nu har traditionen brutits och det är mer öppet för Jesus. Det är alltså när vi går tillbaka till det ursprungliga som vi upptäcker att vi har samma stam – Abraham – och att vi därmed också har samma Gud, säger han och fortsätter.
– Nu ser vi i Ibras arbete hur detta händer i land efter land hur muslimer böjer knä inför Jesus. Vi är tillbaka vid krubban.
Recent Comments