Ibrahim känner sig inte det minsta främmande för helt nya människor – om tron på Jesus är den gemensamma nämnaren. Däremot har han ännu inte vågat berätta för sin fru om sin tro.
Liksom 99 procent av Turkiets befolkning var Ibrahim muslim. Men det var bara till namnet. Hans föräldrar följde påbuden om en månads fasta per år och bön fem gånger om dagen. Men Ibrahim själv bad aldrig. Han var missnöjd med livet och kände en stor inre tomhet.
– Det kändes som något var fel i mitt liv, så jag började söka efter något som gav mening. Bland de hundratals satellitkanaler han hade tillgång till hittade han en dag Kanal Hayat och fastnade för ett program med den populära programledaren Isik Abla.
– Jag blev så nyfiken på det hon sade om Jesus så jag ringde direkt kanalen och fick prata med Ilhami (läs storyn om Ilhami här). Ilhami som fanns i Istanbul kunde träffa Ibrahim redan dagen därpå. Men det dröjde en vecka innan Ibrahim, som kommer från nordvästra Turkiet, kunde komma till Istanbul. Under den veckan pratades de vid på telefon och redan då kände Ibrahim att hans problem började lösa sig.
– Första gången Ilhami och jag träffades sade han till mig: ”Be om allt i ditt hjärta, du är inte ensam, Jesus finns alltid med dig och svarar dig!” Det har Ibrahim tagit fasta på. Men tron på Jesus var inget som kom över en natt. Han hade ingen aning om vem Jesus var, mer än att han hört att han var en av många profeter. Men fem månader efter första mötet med Ilhami, något kyrkobesök och mycket läsande och utfrågande av Ilhami vågade han börja tro. Ett par månader senare ville han offentliggöra sin tro i kyrkan i Istanbul. Nu är det snart tre år sedan Ibrahim blev frälst, men ännu har han inte vågat berätta för sin fru om tron.
– Hon är väldigt strängt muslimsk, så det känns som ett väldigt stort steg. Ibrahim lever ett sorts dubbelliv, utåt sett är han en muslimsk man, med fru och en son och en dotter, men i hemlighet en Jesustroende som har funnit en gemenskap med en grupp andra troende i närheten av staden han bor i.
– Ilhami har kopplat ihop mig med en annan troende man som jag träffar ibland, plus en grupp på 10-13 personer som varje lördag har ett studentrum som sin samlingspunkt. Vi sjunger, ber, delar Ordet. Det är min kyrka. Nu får jag också doplektioner eftersom jag vill döpas. Jag träffar ibrahim en dag när Ilhami tar ett gäng svenska gäster till en liten församling i närheten av Istanbul. Ibrahim är med i minibussen till och
från Istanbul. Jag frågar honom hur det känns att komma till en officiell kyrka.
– Jag är så lycklig över att få hälsa på i en kyrka! I mitt tidigare liv kände jag mig aldrig omtyckt, men när jag träffade kristna kände jag ”Här är jag ingen främling!” Jag känner mig inte främmande trots att ni är från ett annat land. Han berättar att det även är första gången han träffar Abdallah, en annan nyfrälst man som är med oss i bilen.
– Det är väldigt starka band mellan oss som tror, konstaterar Ibrahim.
– När vi troende träffar varandra kan vi presentera varandra för våra andra troende vänner och på så sätt få ett allt större kontaktnät, säger Abdallah.
– När jag träffar syskon i tron kan jag låta dem be för mig. Livet har sina svårigheter men jag har lärt mig att be mer, för jag tror på bönens kraft! Ibrahim och Abdallah är två bland en växande skara troende i Turkiet. De menar att många turkar mår väldigt dåligt, att de känner tomhet och förgäves söker efter lyckan.
– Jag tror att vi som nation är sökare, menar Ibrahim. Jag själv har funnit Friden, det är det jag vill berätta för folk, för det finns en stor gudslängtan bland människor i Turkiet. Han ler i kvällssolen som skiner in i bilen vi färdas i. En man på väg i ett land på väg…
Recent Comments