Dörrarna vidöppna till det ”stängda” Mali

 

Ett land, där 95 procent bekänner sig till islam, brukar vi kalla för ”stängt”. Men Mali i Västafrika står vidöppet – trots att nästan alla är muslimer! Här finns kristna radiosändningar på 30 starka FM-stationer och en lokal församlingsrörelse som har stor frihet att leda människor till tro och dop. Följ med till en familj som bor i en lerhydda rakt ute i bushen som är ett levande exempel på de öppna dörrarna i Mali just nu!

 

Minibussen kör så långt det går, men sista delen av resan sker till fots över jamsfälten. En familj med sex barn tittar nyfiket på oss när vi kommer. De skiner upp igenkännande när de upptäcker den lokala pastorn, som vi har med oss. Under den heta solen får vi höra deras berättelse: En tid av sjukdom och osämja präglade vår familj. Jag var så frustrerad över hur mitt liv utvecklades, berättar pappan. Stämningen här hemma var riktigt jobbig och inget tycktes gå vår väg.

 

I basttaket hänger en radio med tejpade sladdar. Strömmen kommer från ett gammalt bilbatteri. Det var när familjen strölyssnade på den lokala FM-stationen som en röst plötsligt fångade deras intresse: Vi hamnade av en tillfällighet på pastor Pauls program. Vi bestämde oss för att kontakta honom, eftersom vi blev berörda av det han sa. Jag åkte till byn för att träffa honom. Programmen på radion lärde oss mycket. Vi lyssnade ofta. Vi började be till Jesus om hjälp, eftersom vi behövde en förändring i våra liv. Vi fick förbön och det blev mycket bättre med vår hälsa.

 

Kvinnan i familjen berättar att hon en dag kände en påtaglig närvaro på gården utanför hyddan av en man som höll fram en bok.

Mannen sa ingenting men hans närvaro var mycket påtaglig, berättar kvinnan: Jag förstod att det var Jesus och jag bestämde mig för att ta emot honom i mitt liv. Efter ett tag bestämde min man och jag oss för att bli döpta.

Blev det någon skillnad efter omvändelsen och dopet? Ja, säger mamman och pappan. Det största skillnaden är att vi har fått bättre hälsa. Vi känner också frid och ro på ett nytt sätt. Vi har också fått ett större förtroende för varandra.

Familjen bor i en enkel hydda mitt ute på en åker. Det finns igen väg fram till huset – man måste promenera ungefär en kilometer över åkrar för att komma fram till deras hus. Vi äger inte marken men vi har fått tillåtelse att odla på den. Tidigare hade vi flera kor, men de dog av förgiftning. Nu finns höns, kycklingar och en åsna.

Ge ett bidrag