IBRA i Tanzania fyllde 40 år 2014. Jan-Erik Nyman var 18 år när arbetet startade och var redan från början engagerad i det som kommit att bli hans liv. Har han aldrig tappat sugen? Jo då, men idag är han full av entusiasm över att jobba för att muslimer utmed ”Swahilikusten” ska bli Jesu lärjungar.
Jan-Erik var bara 7 år när han 1963 fick flytta till Tanzania med föräldrarna Gunnel och Fred som var missionärer. Efter att ha bott på ett par olika ställen i landet hamnade de på Kilimanjaros sluttning, i byn Marangu där IBRAs Östafrikaarbete 1974 startades av Jan-Eriks pappa Fred. I början sändes det program på swahili över kortvåg 15 minuter om dagen, men det ökade snabbt till 1 ½ timmars dagliga sändningar.
– Jag hjälpte till redan från början med tekniken, minns Jan-Erik. Vi spelade in massor av vittnesbörd, predikningar och sånger, samtal och program för barn. Vi engagerade mycket folk och lärde upp medarbetare.
På hösten 1976 hade Jan-Erik klarat av sin skolgång. Under nästan hela grundskoletiden, och ettan på gymnasiet, gick han på den svenska internatskolan i Nzega, i södra Tanzania. Tvåan och trean på gymnasiet läste han på distans hemifrån Marangu och delvis i hemlandet Finland. Sedan hamnade han i Stockholm för några månaders jobb på IBRAs kontor. När jobbet var avslutat föreslog chefen Larseric Janson att Jan-Erik skulle återvända till Tanzania och hjälpa sin far i arbetet.
– Jag ville ju fruktansvärt gärna jobba i Tanzania, men samtidigt blev jag jätterädd. Jag tänkte ”Är det bara jag, eller Gud som vill detta?” Redan när pappa fick frågan om att starta IBRAs arbete i Tanzania kändes det som det var ”vi” som skulle jobba med detta, som det var mitt kall.
Efter en veckas bön svarade Jan-Erik ja till att på heltid jobba med IBRA i Tanzania. I januari 1977 kom han ut som 20-årig missionär.
– Sedan dess har det varit IBRA, konstaterar han.
När Jan-Eriks föräldrar flyttade till Sverige tog han över ansvaret för att leda IBRAs arbete. Då var han 25 år och IBRAs center hade flyttat till en annan vulkansluttning, Merus, utanför staden Arusha. Strax därpå var Jan-Erik tvungen att åka hem till Finland för att göra lumpen, vilket förde det goda med sig att han träffade Hanna som blev hans fru. Det dagliga arbetet i Tanzania var Jan-Eriks huvudansvar samtidigt som IBRAs arbete i de närliggande länderna utvecklades vilket krävde allt mer av Jan-Eriks engagemang. Efter 15 år som ledare för det tanzaniska arbetet tog lokalt folk över den rollen och Jan-Erik kunde gå in för en mer övergripande tjänst för IBRA, som regionledare i Öst- och Centralafrika och södra Afrika.
– I och med det fick jag helt andra möjligheter att utveckla arbetet. Vi hade några väldigt expansiva år då vi startade sändningar på många nya språk (idag sänder IBRA på 70 språk söder om Sahara). Jag trivs med att vara ”startmotor”; att se sammanhangen, behoven och möjligheterna och dra igång ett arbete. När jag ser att här kan vi göra något, känns det som ett inre tvång, ett kall från Gud. Jag vet från början att jag inte kommer finnas med forever, så jag försöker få in andra människor. Även om jag bott på samma ställe länge så har jag hela tiden fått göra nya grejer.
När jag frågar efter exempel på ”framgångssagor” i hans region nämner han Etiopien och DR Kongo. I Etiopien pågår ett pionjärarbete för ett folk där det fanns mycket få troende innan radion öppnade folket för evangeliet. Idag ökar antalet troende i området. I DR Kongo jobbar IBRAs medarbetare under extrema förhållanden, i djungelområden fulla av vidskepelse, grundar nya radiostationer, utbildar folk och startar församlingar. Men samtidigt som Jan-Erik sett fantastiska saker hända i regionen har han känt att arbetet i Tanzania gått lite på sparlåga.
– Jag hade en period av modlöshet, där jag kände att det händer för lite. Jag grubblade mycket. Vi gör så mycket, försöker och kämpar. Jag var sur på mig själv och på Gud över att jag inte kunde se hans hand i arbetet.
Men något har gjort att Jan-Erik ändå inte gett upp. Han har känt att han behöver finnas kvar för att uppmuntra och inspirera teamen som gör jobbet.
I september 2012 drabbades Jan-Erik av en ahaupplevelse som han såg som Guds tilltal. Han var på ett seminarium om lärjungaskapande och DBS (Discovery Bible Study – upptäckarbibelstudie). Han såg en karta över Sahel (Västafrika) och Östafrika som visar ett bälte, en zon, som går mellan kristna och muslimska områden.
När Jan-Erik lade ihop kartbilden med sina tidigare historiska kunskaper (att islam tidigt bredde ut sig utmed Östafrikas kust och utmed Afrikas slavvägar i Tanzanias inland, att kristen missionsverksamhet har undvikit de muslimskt dominerade områdena), egna efterforskningar (att 30-40 miljoner människor i 39 folkgrupper i Kenya och Tanzania är helt onådda av evangeliet) och den senaste politiska utvecklingen (radikala islamistiska grupper har börjat ge sig tillkänna) föddes visionen om att nå Swahilikusten (från södra Somalia, via Kenya och Tanzania ner till norra Mocambique).
– Jag upplevde att vi som Guds folk måste göra något för att förhindra en negativ utveckling i dessa områden. Enda sättet är att tala om Jesu kärlek. När jag har bett över det, så har det börjat växa fram en längtan och nöd för de som inte hört evangeliet utmed kusten. Jag skäms att vi funnits länge som mission i östra Afrika men misslyckats ganska ordentligt med att föra evangeliet till muslimerna. Jesus har dött även för dem.
Så de senaste åren har Jan-Erik lagt ner många timmar på att inspirera samfundsledning, församlingar och pastorer i Tanzania och Norden och mediepartner i fält att börja rikta sig till muslimer. Han har arrangerat flera seminarier om lärjungaskapande och upptäckarbibelstudium och workshops om nya radioprogram riktade till muslimer.
– Jag drömmer om att få se en förvandlad Swahilikust, där samhället är förvandlat för att det är så många förvandlade individer som förvandlats genom Jesus Kristus!
Recent Comments