En skamfläck för familjen

IMG_5635
Mehmet gör något som är värre än att mörda och våldta, i sina föräldrars ögon. Men själv är han fast besluten: Detta är rätt!

Mehmet, hans bror och föräldrar sitter och tittar på fotboll på teven. En av spelarna gör mål och utför korstecknet.
”Hemskt!” säger Mehmets pappa om tecknet och byter kanal.
”Det var väl inte så farligt!” säger Mehmet.
”Vaddå, har du också blivit kristen?” frågar mamman Mehmet.
”Ja, jag har blivit kristen!” svarar Mehmet.

Det var då konflikterna började i Mehmets familj. Föräldrarna grät och skrek som barn och tyckte att det Mehmet gjort var fruktansvärt. Brodern vädjade till honom att ångra sig.

– Det var jobbigt, medger Mehmet, men jag ville vara ärlig och tog tillfället att berätta allt.
Mehmet är 25 år och kurd från ett litet samhälle i östra Turkiet. Två år efter den där fotbollsmatchen har någon i hemstaden sett Mehmet berätta om sin frälsning på tv-kanalen Kanal Hayat. Det ledde till att han blev förstasidesnyhet i lokaltidningen, med bild och krigsrubriker om hans tro.

– Jag är en skam för hela släkten som lever i en kultur där heder värderas högt. Mamma och pappa har helt tappat ansiktet för min skull. Jag kan inte längre komma hem till byn. Senast förra veckan knäböjde min pappa framför mig och grät och vädjade: Lämna detta! I mina föräldrars ögon skulle jag hellre ha stulit, våldtagit eller mördat, än att blivit en kristen!

Mehmet berättar att det enda som kan ta bort skammen är att han ändrar sig och återvänder till den religion han lämnat. Mehmet är uppfostrad som muslim, liksom alla i hans släkt. När han var sju år var det dags att börja gå till moskén och läsa Koranen. På arabiska, för att kunna läsa Koranen på originalspråket. När han var 13-14 år betraktades han som en riktigt bra muslim.
– Jag var nöjd med det, för det var det enda jag visste, jag hade ingen aning om något annat. Jag visste inget om kristendomen.

När Mehmet blev lite äldre förändrades hans inställning till religionen och slutligen blev han ateist. Men när Mehmet övergav religionen kom en enorm tomhet över honom vilket resulterade i att han blev psykiskt sjuk och folkskygg och människor drog sig undan honom. Han sjönk allt djupare i en depression, svarade inte på medicineringen och när det var som värst låg han inlagd på sjukhus.

En dag kom en bekant och introducerade honom för den kristna tv-kanalen Kanal Hayat, men för att han föraktade de kristna och ville varna Mehmet för att titta på kanalen.

– Men varningen gjorde att jag senare på natten kollade in kanalen. Det rullade ett telefonnummer över skärmen som jag sen på morgonen ringde upp.
Han blev direkt erbjuden att träffa någon att prata med, vilket han först inte ville, men ångrade sig och gick med på ett möte.
– Efter morgonbönen i moskén gick jag i smyg iväg till kontoret och träffade en person som jag hade ett fint samtal med. Han gav mig tre böcker och ett Nya testamentet.

Mehmet flyttade till en annan stad där han fick ett jobb på en fabrik. Böckerna hängde med men de långa släktträden i början av Matteus evangeliet avskräckte honom att läsa vidare. Han gick så långt att han brände Nya testamentet. Men han ville ändå uppriktigt söka efter sanningen, så han kontaktade tv-kanalen igen för att hitta någon kyrka. Helst någon som låg långt ifrån där han bodde, för att inte riskera att någon som kände honom såg vad han gjorde.

Slutligen gick han med på att träffa ett par personer via kanalen på stan.
– De bjöd på te på ett utecafé, minns Mehmet, men jag kände mig orolig i hjärtat. Kände att jag höll på att synda på något vis. När vi hoppade in i en taxi för att åka till kyrkan hade jag telefonen redo för att kunna slå numret till polisen ifall något skulle hända mig!

Han överlevde tills de kom till kyrkan. Där var Mehmet beredd att möta ”någon amerikan som ska konvertera mig”, men fick istället en överraskning:
– Mannen som öppnade dörren visade sig vara en person hemifrån som jag kände, vi hade umgåtts som barn! Då föll allt för mig. Vi satt och pratade hela kvällen. När de frågade mig om jag ville ta emot Jesus sade jag ”Ja!” rätt upp och ner!

Så trots hans velande fram och tillbaka, hans rädsla och oro, så blev han frälst. Men när de nya vännerna i kyrkan ville be för hans hälsa (all ångestdämpande medicin hade gett honom svåra biverkningar med muskelproblem och andra konstiga symtom) satte han stopp.

– Jag trodde inte på att jag skulle kunna bli frisk. Men tre dagar efteråt hade jag en dröm där
Jesus frågade mig: ”Vill du följa mig?”. ”Ja!” svarade jag.
”Vill du tro på mig så ska du också tro på att jag kan hela dig så att du slipper medicineringen.” sade Jesus. När jag vaknade vågade jag faktiskt släppa mina mediciner …  och blev helt fri från min depression!

Idag är Mehmet inneboende hos personer där han inte får ha någon kristen litteratur eller titta på kristen tv, men han har hittat vägar att komma förbi detta – mobiltelefonen. I den finns Nya testamentet nedladdat (han har kommit förbi Matteus släktförteckning …) och han kan se Kanal Hayat-program på YouTube, vilket han gör så ofta han kan.  Församlingen har blivit livsviktig för honom.

– Där följer vi Bibelns uppmaning att träffas som syskon i glädje, inte på grund av någon plikt, utan för att vi verkligen vill. Jag vill växa i tron så jag missar inte ett enda möte.

Den glädje och frid som Mehmet utstrålar har kostat en hel del. Han är en skam för sina föräldrar och hela släkten. Han vågar inte åka hem till sin hemby, och hans föräldrar håller sig också borta därifrån i långa perioder. De har inte gett upp försöken att övertala Mehmet att ångra sitt livsval.

– Men det är värt det, för mitt liv har blivit förvandlat! säger han. Visst är livet svårt, men det är inte omöjligt. Men hade jag i förväg vetat hur jobbigt det skulle bli hade jag kanske inte vågat …

 

Ge ett bidrag


Om författaren

Maria Levander

Maria Levander 2014

Informationsansvarig på IBRA