Jag växte upp med mamma, pappa och fem systrar i en by i Kina. Jag bestämde mig tidigt för att börja arbeta för att på så vis hjälpa till att fylla familjens behov och minska mina föräldrars börda. Jag fick arbete i en järngruva, men arbetet var väldigt tungt och krävande. Det var tanken på de goda dagar som förhoppningsvis låg framför som höll mig uppe, och mitt hårda arbete blev rikligt belönat.
Men det som hände den 21 april 1998 förändrade mitt liv för alltid. Denna ödesdigra dag inträffade en explosion på arbetsplatsen, och jag förlorade synen på båda ögonen. I stället för att kunna arbeta blev jag en extra belastning för dem jag skulle försörja. En tid efter olyckan kom ännu ett allvarligt slag – min fru tog vår treåriga dotter med sig och lämnade mig. Det drev mig till den yttersta randen av desperation. Min själ var fylld med starka känslor av förkastelse. Jag tänkte tillbaka på de lyckliga dagar som nu låg bakom, och jag grubblade över dagslägets förtvivlade situation. Jag var full av osäkerhet inför framtiden. Mitt hjärta var helt tomt och vägen framför mig becksvart. Hur skulle jag kunna fortsätta så här? Tankar på döden kom allt oftare.
Samma natt som jag bestämt mig för att göra slut på livet, fick jag in era evangeliska program på radion. Jag blev starkt berörd och samtidigt mycket uppmuntrad. Livets ljus lyste upp världen för mig; ja, att leva är att ha hopp! Inga utom de modiga vågar se frustration och olyckor i ögonen. Det var det som till slut fick mig att vakna upp. Jag upplevde en värld där Gud är med mig, en värld med glädje och hopp! Jag tackar Jesus för att han frälst mig, för att han uppmuntrar mig, för ett liv som är fyllt med svårigheter men som också är fyllt med hopp. Håll dig bakom mig, du Död! Jag ska leva för Herren!”
Brev från en man i Anhui i Kina
FOTNOT: Texten är hämtad ur boken ”Funnen av Gud”.
Recent Comments