Som hängiven islamist gick Labib in för att motbevisa de kristna.
– Jag fick i uppdrag att skaffa ett exemplar av Nya testamentet, vilket jag gjorde, och började läsa för att kunna argumenteramot Skriften. Gruppen samlade angreppspunkter mot tron som jag sedan gick till de kristna med. Meningen var att Labib skulle ställa de kristna mot väggen och avslöja det felaktiga i deras tro. Men vid ett tillfälle fick han en fråga tillbaka från de kristna han kommit i kontakt med:
Labib, söker du Gud av hela ditt hjärta, eller tar du bara det här som ett skämt? Den där frågan fick honom att tänka efter. Den ledde till att han verkligen uppriktigt började söka Gud. Labib gjorde allt som en rättrogen muslim ska göra och studerade noga Koranen och Muhammeds liv. När han hade frågor och funderingar kring det han läste tog han upp dem med imamen – som emellertid inte ville bemöta kritiska frågor. Labib blev frustrerad. Hos de kristna upplevde han att han fick ett helt annat bemötande där även hans tvivel fick plats.
– De sa till mig att jag skulle hitta den sanna vägen om jag var ärlig i mitt sökande. Därför började jag be från hjärtat: Gud, visa mig den rätta vägen! Så kom dagen då Labibs liv tog en helt ny vändning. En av de kristna hade frågat honom om de skulle ta en promenad tillsammans i skogen. Inom Labib fanns liksom en törst efter att få höra mer om Jesus, så han svarade ja. Fram till dess hade de diskuterat mycket, bollat frågor och funderingar, men den här dagen var Labib bara tyst och lyssnade. Mitt under deras promenad i skogen hände så något underligt.
– Plötsligt hörde jag en röst som sade: Kom till mig om du är törstig. Det var inte mannen jag promenerade med som hade talat, det var Guds röst jag hört! Labib blev oerhört berörd.
– Jag började gråta, jag som aldrig grät! Där mitt i skogen föll jag på knä och tog emot Jesus. Jag har aldrig tidigare upplevt en liknande känsla. Det var som om någon annan tog på sig det tunga jag bar på. Jag fick frid, och det kändes som om jag började sväva i luften. Det var den största dagen i mitt liv. Labibs familj blev däremot inte glad över att han blivit frälst. De trodde att det slagit slint i huvudet på honom eller att han blivit besatt av något ont. De kallade till sig en imam som försökte driva ut ”det onda”.
– Men det gick inte att få bort det jag tagit emot i mitt hjärta. Så småningom sa min familj att det var okej att jag blivit kristen, så länge jag inte försökte påverka andra. Men när en efter en kom till tro i Labibs närhet blev situationen ohållbar för hans familj.
– Han är en skam för familjen! Det enda vi kan göra är att slänga ut honom, sa hans mamma. Labib lämnade sin familj, och under två års tid kunde han inte träffa dem alls. Men med tiden började de, som väl var, kunna ses igen. I dag är flera av familjemedlemmarna Jesus-troende.
Det är inte lätt att bli kristen i Algeriet. 2006-2007 skärptes religionslagarna i landet och det blev kriminellt att, inte bara byta tro, utan också att försöka påverka någon annans tro.
– En algerier som börjar följa Jesus får familjen, hela sitt sociala sammanhang och myndigheterna mot sig. Det har gjort att många kristna vill lämna landet. Men Jesus har sagt att vi ska vara ljus och salt i världen, det vill säga att vi ska påverka vår omgivning, säger Labib. För honom själv finns inget alternativ. Han vill vara kvar i landet där det finns så många sökare.
FOTNOT: Texten är hämtad från boken ”Funnen av Gud”, utgiven av IBRA 2012.
Recent Comments