fatima

FOTNOT: Kvinnan på bilden har inget med artikeln att göra.

Kabul i gryningen. Det upprivna dammet från de gropiga vägarna och de många vägspärrarna med unga afghanska militärer gör landskapet mer dystert än vad det redan är. Husen är sandbruna. Ingen har brytt sig om att fylla igen kulhålen eller skyla de nakna armeringsjärnen som efter de många krigen sticker upp som förvriden järnspagetti ur sönderbombade huskroppar.

Stora sophögar ligger här och var, och på en del ställen är avloppet öppet för beskådan som ett uppfläkt tarmsystem. Lukten är vidrig.

Kabul ligger som i botten av en gryta mellan bergstopparna, och avgaserna bildar ett lock över staden.

Historiskt har Afghanistan alltid varit en korsväg för folkvandringar, erövringståg och handel och i händerna på stridande nationer. Sedan Sovjetunionens invasion 1978 har landet ständigt varit i krig. Efter Sovjet kom talibanregimen. Sedan kom USA:s intervention 2001, med en ständig närvaro av oförutsägbart utförda talibanattacker.

Läskunnigheten bland kvinnor är bland den lägsta i världen, 12,5 procent. Fatima (som i verkligheten heter något annat), en av kvinnorna jag träffar när jag besöker Kabul, är lyckligt lottad. Hennes pappa tillät både henne och hennes systrar att utbilda sig.

Fatima berättar om en självmordsattack mot ett köpcentrum som skedde bara några dagar innan vi träffas.

”Det var glassplitter överallt, och ett tiotal dödsoffer. Bara en halvtimme efter attacken var offren bortfraktade och scenen rensopad.”

I gatukorsningar och rondeller sitter män på huk och blickar tomt ut i avgasdimman.

”De väntar på att någon ska ge dem ett dagsverke”, förklarar Fatima.

Jag har nog aldrig längtat hem till tryggheten så mycket som under den tidiga morgonrusningen i Kabul. Att ständigt behöva frukta för sitt liv kan nog lätt leda till att hopplöshet och maktlöshet kryper innanför skinnet.

”Jag har fått många erbjudanden om att lämna Afghanistan, såsom många gör, för att få ett liv i fred och frihet och möjlighet att utveckla mina talanger. Men jag vill inte överge mitt land. Om jag överger mitt land, vem ska då vara kvar och strida för de goda krafterna?” säger Fatima.

Böneämnen

* Be för Fatima och Afghanistans alla kvinnor och barn, som är de mest utsatta av alla utsatta.
* Be för ledarna i Afghanistan, så att folket äntligen kan få fred.
* Be för de kristna i Afghanistan som ständigt måste hemlighålla sin tro om de vill överleva.

Vi når öppna hjärtan i slutna länder

Säg Ja nu och ge en gåva. Tillsammans kan vi berätta om Jesus i 60 länder på 100 språk. Bli månadsgivare ett enkelt och praktiskt sätt att skapa lärjungar tillsammans med IBRA.