Vägen från att inte få sända De Goda Nyheterna på svenska via svensk radio till att i dag kunna nå ut med budskapet på många sätt har varit en lång vandring. Jag minns när min pappa 1955 sålde radioapparater och åkte runt i Värmlandsskogarna och hjälpte folk att sätta upp antenner eller rikta dem mot Tanger (Marocko). Alla måste få chansen att höra vilka fina program som plötsligt nådde in i våra hem.
1959 var den första ”Europakampanjen”, där vi gick på gatorna och knackade dörr och delade ut tyska IBRA-programtablåer i stad efter stad. Men, tyvärr, innan årets slut hade dörrarna för sändningarna från Marocko stängts. På den tiden hade Pingst cirka 2000 missionärer ute i världen, mest mitt i Afrika. Kina hade haft sina missionärer, tills den möjligheten stängdes. De flesta länder nåddes aldrig, men som svensk i världen, från ett neutralt land, stod världen öppen. Sjukvård och skolor stod högst på listan för missionen.
Men världen måste räddas i vår generation! Idag har vi knappt något fotfolk som satsar på att gå ut i världen… men alla, stora och små, har hela världen i sin apparat i fickan! Så bra att IBRA arbetar modernt. Från början gällde det att komma ut med budskapet. Nu gäller det att ge nyheterna på språk som folk förstår. Det finns cirka sju tusen språk i världen. Jag vet hur ledsen jag blir om jag lyssnar till något intressant och missar ett ord. Ett enda ord. Ordet som kanske var nyckelordet för hela berättelsen.
IBRA arbetar i dag på att nå ut på nya sätt och att på varje plats berätta på ett begripligt språk. Förr fick vi kämpa med tullar. Bära tunga maskiner. Försöka få igenom allt vi hade med. Göra allt så osynligt som möjligt. Idag överförs ljud och bild och meddelanden så snabbt och lätt via internet. IBRAs vandring måste få fortsätta. Erövra nya områden och nå hungriga hjärtan med kärleksbudskapet.
Recent Comments