I samma veva upplevde Elias en nytändning i sin tro. Efter starka gudsmöten i barndomen och en släkt som bestod av flera missionärer, blev gymnasietiden lite av ett moment 22. Jag ville leva för Jesus och satsa allt, men lyckades aldrig hålla måttet. Så då tog jag ett strategiskt beslut att faktiskt inte ens försöka leva som kristen. Under sista året på gymnasiet kände jag mig helt tom och gav upp allt och grät ut till Gud. När jag fattade att det inte är jag som ska prestera utan att fokus ligger på Gud och vad han är kapabel till – började mitt liv om på nytt!
Under den här perioden var det något av en ungdomsväckelse i Sundsvall. Elias reste till Filippinerna och studerade campusevangelisation. Väl hemma fanns nyfrälsta Cajsa i myllret på universitetet och under ett år fanns de i samma team som jobbade målmedvetet med studenter, fixade event och gudstjänster för att kommunicera vem Jesus är. En helt fantastisk tid, minns Cajsa. Elisa och jag lärde ju känna varandra, men det var ingen riktigt nära relation. Även om jag hade ett väldigt gott öga till honom, skrattar Cajsa. Vi levde för att se fler upptäcka det vi upptäckt i evangeliet. Vi brann för att förklara så folk verkligen begrepp vad Gud kan göra.


Idag jobbar Cajsa med administration i Uppsala Pingst och på IBRAs kommunikationsavdelning och Elias pluggar teologi och finns med i ett team i Nordupplandskyrkan i Tierp.
Recent Comments