”Jag fick upp ögonen för vad IBRA faktiskt gör”

Petra Thörn2_bea

Egentligen fanns det inte någon praktikplats hos Ibra på Cypern. Men det hindrade inte Petra Thörn.
”Jag frågade och de sa ja”, säger hon.

Petra gick sista året på samhällsprogrammet på Södra Latin och hade ingen aning om vad hon ville göra efter gymnasiet. Hennes pappa, Per-Magnus, fick då en idé.

”På Cypern verkar de ha mycket att göra för IBRA. Ska du inte åka dit?” sa han.

Från början var det inte något som Petra längtade efter. Men efter hand grodde tanken. Kanske skulle det vara svaret på den längtan som Petra haft under en längre tid att få göra något av tjänande karaktär.

”Det är ett karaktärsdrag jag vill ha – att leva mitt liv för andra. Jag vet att jag vill tjäna och ära Gud. Så jag frågade om jag fick komma och de sa ja”, säger Petra.

Petra beskriver att hon inte har något större missionsintresse än någon annan. Hon hade i och för sig varit i Egypten något år tidigare och spelat in videos för Ibras räkning och blivit inspirerad av arbetet där.

”Jag fick upp ögonen för vad Ibra faktiskt gör. Det är stor skillnad att möta människor som verkligen lever i lärjungaskap. I Egypten riskerar man en hel del för sin tro, till skillnad från hur det ser ut i Sverige”, säger Petra och funderar en stund.

”I Sverige är det lätt att bli avtrubbad som kristen tror jag. Det finns en själslig trötthet och många som mår dåligt. Dessutom tänker man att ’en modern människa är per definition ateist’.

Som praktikant arbetar Petra med arkivet. Gamla program som finns på CD och rullband ska konverteras till mp3-filer för att användas i fält. Petra arbetar dessutom på distans för IBRAs insamlings och kommunikationsavdelning i Sverige genom att följa upp människor som bestämt sig för att stötta IBRAs arbete.

”Jag arbetar i en engagerande miljö och det är roligt även om det kan bli uttröttande ibland. Det ger så mycket att lära känna olika kulturer och det får mig också att uppskatta Sverige mer”, säger Petra.

Praktiken började i oktober och i början på juni åker hon hem. Åter igen snurrar frågorna om vad hon ska göra sen. Än en gång vet hon inte riktigt vad som kommer här näst i livet.

”Men var jag än hamnar vet jag att Gud kommer att ge mig en plats där jag får tjäna. Jag får testa mig fram lite. Jag tror ju på en Gud som går på vatten, så ingenting är omöjligt.”

Ge ett bidrag