Kyrkans återtåg till Nordafrika

Mariam som kommer från ett land i Nordafrika har just kommit hem från en resa.
-Jag har mött troende från andra länder, berättar hon. Jag tror det är en förberedelse för uppgifter som ligger framför. När Guds folk möts förbereder han oss för tillväxt.

Vägen hit har varit allt annat än rak och enkel för Mariam.  Hon växte upp i en vanlig nordafrikansk familj.
-Vi var muslimer och jag lärde mig tidigt att be, berättar hon. Jag kände mig ofta besviken över att jag inte räckte till inför Gud. Jag ville verkligen nå fram. Frustration tilltog när förvandlingen jag längtade efter uteblev. En gång bad jag i 40 dagar för att få lära känna Gud, men inget hände.
När Mariam var i 20-åldern kom hon i kontakt med en nordamerikansk familj.
-De var helt fantastiska och jag imponerades av deras godhet i kontakten med andra människor. De gjorde ett otroligt intryck på mig! När jag förstod att de var kristna blev jag livrädd. De går ju mot en säker undergång, tänkte jag. Jag försökte få dem att säga den muslimska trosbekännelsen. Jag ville till varje pris rädda dem.  I de här samtalen berättade de för Mariam att det var Jesus, som förvandlat deras liv.
-Jag frågade hur jag skulle få tag på mer undervisning om den där Jesus de talade om. När de hänvisade till Bibeln blev jag mycket förvånad. Det var ju den boken jag lärt mig var korrupt och förvriden. Jag började läsa Bibeln för att kunna vägleda den här familjen till min sanning.
Mariam förväntade sig en korrupt version av Koranen – men hon upptäckte att detta var en helt annan bok!

-Ju mer jag läste, desto mer ville jag bli en kristen. Det beslutade jag mig för redan innan jag förstått texterna om Jesu död och uppståndelse. Läsningen ledde mig fram till Frälsaren! Jag blev en troende i hemlighet. Till slut blev det ohållbart! Jag tog mod till mig och berättade för pappa vad som hänt mig. Mariam som trodde att hon kom med en nyhet fick svaret: ”Jag vet, jag har sett din förändring.”

-Konsekvensen i vår hederskultur var att jag fick bryta med min familj. Jag hade ju dragit vanära över dem jag älskade mest, men jag kunde inte lämna min tro på Jesus. Jag blev mycket ensam under denna period. Familjebanden är djupa och nu slets vi isär. Det var tufft! Jag ansågs vara oren!
Mariam vill ändå inte anklaga sin familj på något sätt.

-De gjorde det de förväntades göra.
-När jag hamnade i ett förhör hos polisen för min kristna tro lät de mig förstå att min frälsning fick negativa konsekvenser för min familj. Jag fick till exempel höra att min pappa inte kunde befordras på sitt jobb för att jag blivit en kristen. Jag minns att jag sade till förhörsledaren – ”Ni får inte skada Honom. Rör honom inte”.
De enstaka gånger Mariam träffade sin familj försökte hon att inte visa aggression.
– Men när jag inte fick ta farväl vid min mormors grav var känslorna starka. Jag var förskjuten! Jag tröstades av kristna vänner och av bibelläsningen. Det var en riktigt tuff tid!
När det var som jobbigast tog en kompis med henne på en utflykt och delade berättelsen om Felicitas och Perpetua. Två unga kvinnor, en adelsdam och hennes slavflicka, som kom till tro i Karthago  på 200-talet och fick plikta med sina liv.
-Jag förstod då att jag inte var den första som fick lida för min tro i denna del av världen.
Efter några år hamnade Mariam familj i en riktigt stor kris och hon fick rycka in och lösa en situation som krävde samarbete.
-Vi sade inte så mycket, men medan vi löste frågorna kunde jag visa min kärlek och respekt för pappa. Hedern upprättades både mellan oss och inför andra människor. Han var stolt över mig på ett naturligt sätt. Jag är så glad att vår relation är hel igen. Jag kallar det befrielse!
Förutom familjeberättelsen finns det också en berättelse om hur en bönegemenskap och församling växt fram under åren.

-Idag är jag helt beroende av min familjs hjälp i församlingsarbetet. De är inte troende själva, men respekten är återvunnen. Deras hjälp är ett Guds under!
Församlingen möts varje vecka nu.
-Vi kan dela Guds ord och be. För det mesta möts vi i smågrupper. Men ibland kan vi mötas flera smågrupper tillsammans och då kan vi vara upp till 100 personer.
Sedan den arabiska våren har friheten ökat i Mariam land. Till exempel kan en kristen kvinna nu gifta sig med en man från ett annat land utan att han måste avlägga en muslimsk trosbekännelse.
-Jag tycker att känslan av kontroll och angiveri har klingat av. I vår del av världen fanns det ju församlingar de första århundradena efter Kristus, men när islam kom så överlevde inte kyrkorna. Visst fanns det enstaka troende i vissa folkgrupper. Men det är dags för kyrkans återtåg!

Mariam dröm är att kunna registrera en kyrka och skaffa en byggnad. Hon tror att det just nu är en tid av möjligheter.
-Nu kan vi som är troende inte krypa ihop, utan behöver visa tro och mod. Några kommer alltid tro att det är svårt eller omöjligt! Men jag har sett Gud göra stora under och jag tror att det kan hända igen! Gud har saker i beredskap för oss. Jag ser ju att det samlas fler och fler troende med goda positioner, utbildningar och inflytande. Nu är det möjligt att ta steg framåt för församlingen.
Mariam säger att hon och hennes kristna medsyskon behöver förböner från Sverige.
-När vi samlas till ledardagar och planeringar önskar vi ert stöd. Vi ber för vår nation att Hans rike skall kunna bryta fram mer och mer.

Ge ett bidrag