När Jonas reste ut som missionär fick han skriva två dokument: ett testamente och ett om önskemål om begravningsplats i händelse av dödsfall. ”Det är en rutin som min hemförsamling har för alla sina missionärer”, säger han. Många av de länder där Ibra verkar är veritabla krigszoner. En större förklaring till åtgärden är ändå de trakasserier och förföljelse som kristna i hela världen lever under. I enlighet med siffror från International Society for Human Rights drabbar 80 procent av all religiös förföljelse kristna. Eller som EU-parlamentarikern Lars Adaktusson uttrycker det i ett debattinlägg: “Var elfte minut, sju dagar i veckan, 365 dagar om året, dödas en person till följd av sin kristna tro.”
En missionär blev mördad av två motorcyklister mitt i morgonrusningen i Jemen när han var på väg till jobbet. Jonas, som i dag är regionledare för Ibra i Mellanöstern, skulle ha varit på besök vid tidpunkten tidpunkten för mordet, men resan hade skjutits upp. Hade han åkt, skulle han också ha varit med i bilen den morgonen. ”Förutom sorgen efter en nära vän, blir det naturligtvis en tankeställare om de risker vi utsätter oss för i fält. Inte alltid bara för oss själva heller, utan för alla människor som vi är i kontakt med”, säger Jonas. Missionären lämnade efter sig en familj, varav de yngsta barnet – bara tjugo månader vid mordet – föddes i Jemen. Jonas har en liknande familjesituation. ”När jag reste ut som missionär från början var jag runt tjugo och hade bara mig själv att tänka på. Jag visste att det i mitt arbete fanns en inbyggd risk att jag inte skulle komma hem vid dagens slut.
Nu när jag inte längre bara har ansvar för mig själv, tänker jag mer på säkerheten”, säger han. Mårten, tematisk ledare för Training and research, håller med om att det hade varit enklare att vara missionär om det funnits en möjlighet att hålla familjen utanför. Han bodde tillsammans med sin familj under tre perioder som sammanlagt blev tre år i Arusha, Tanzania. De sista åren arbetade han helt med träning och startade en medieskola som nu utvecklats till Habari Maalum College. 2001 valde familjen att flytta tillbaka till Sverige för att barnen skulle kunna avsluta sin skolgång. Nu reser han ofta själv för att besöka partners i fält och förstår att många av resorna innebär livsfara. Han refererar till Bibelns Paulus som i och för sig blev medveten om att det fanns faror som lurade på vägen, och då ibland valde att inte gå men andra gånger att ändå gå ledd av den helige Ande. ”Det är viktigt att vi också låter oss ledas av den helige Ande så att vi vet när vi ska ta risker och när det inte är befogat”, säger Mårten men understryker att den förtröstan inte kan ersätta andra försiktighetsåtgärder.
”Jag har tecknat ordentliga livförsäkringar så att det inte ska bli en alltför stor ekonomisk belastning för min familj om jag går bort”, säger han. Att gå sida vid sida med döden är något som missionärer gjort i alla tider, påpekar Stefan, en av regionledare för Afrika. “När missionärer reste ut i äldre dagar packade de sina tillhörigheter i trälådor som skulle kunna användas som kistor om de inte skulle nå ända fram. Om de lyckades etablera sig kunde trälådan byggas om till bokhylla eller någon annan inventarie”, säger han. Jonas, Mårten och Stefan väljer att leva i skuggan av sin rädsla. Den finns med som en följeslagare, inte som en ledstjärna. ”Att skrämmas till tystnad är inget alternativ, säger Jonas. ”Jag har ett uppdrag och det tänker jag inte överge”.
FOTNOT: Jonas, Mårten och Stefan är fingerade namn.
Recent Comments