Unga kvinnor i Kairo satsar på utbildning och ett välbetalt jobb. Samtidigt är de ständigt utsatta för sexuella trakasserier av män som har en lägre social status.
IBRA har träffat tre, unga egyptiska kvinnor som berättar om sin vardag.
”Jag bor ensam i Kairo. Jag flyttade ifrån Upper Egypt, i södra Egypten, för två år sen för att skaffa jobb. Mina föräldrar vägrade låta mig göra det först, men när de förstod att jag annars skulle bli arbetslös gick de med på det”, säger Amisi 25.
Att vara kvinna, bo ensam utan sina föräldrar och dessutom vara kristen är egentligen tre fel av tre möjliga. När Amisi kom till Kairo och fick ett välbetalt jobb inom finansbranschen, var hennes arbetskamrater djupt skeptiska till henne.
”Seden i mitt land är att en kvinna bor hemma hos sina föräldrar tills hon gifter sig. Gör man inte det, blir man betraktad som en dålig flicka”, säger Amisi.
Acenath, 23, och Dendera, 20, håller med om det. De bor båda hemma hos sina föräldrar och har inte en tanke på att flytta ifrån dem förrän de ska gifta sig.
”För männen är det samma sak. De flyttar inte heller hemifrån förrän de gifter sig”, säger Acenath. ”En förklaring till det tror jag är att det är så dyrt med lägenheter och hus. Man har helt enkelt inte råd att skaffa en egen bostad innan man har någon att dela den med.”
Männen på Amisis företag började trakassera henne med skamliga förslag när de fick veta att hon är kristen. När hon konsekvent avböjde blev de istället nyfikna på vem hon var.
”Jag var ensam kristen på det företaget. Det var enormt jobbigt att ständigt vara utsatt för alla frågor och att vara annorlunda. Men de förstod långsamt att deras fördomar om kristna inte stämde”, säger hon.
En annan fråga som de kvinnliga kollegorna undrade över var den om fastan. Som muslim måste du fasta under Ramadan. Men hur var det för Amisi?
”Jag berättade om att jag brukar fasta. Jesus fastade, lärjungarna fastade och genom hela Bibeln finns exempel på fastan. Ofta i samband med bön. Men som kristen är det inte en plikt att fasta. Jag fastar för att jag vill och för att jag inte vill att maten ska ha makt över mig, utan att jag kan kontrollera maten”, säger Amisi.
Amisi var förlovad tidigare. Kvinnorna på kontoret berättade om sina män som tyckte att de skulle föra sig på ett visst sätt eller ha speciella kläder. De sa att de brukade vara precis som deras pojkvänner ville när de träffades, men att de helt och hållet brukade göra som de ville när de inte träffades, enligt devisen: Det han inte vet, mår han inte dåligt av.
Amisi gjorde inte så.
”Jag vill ha en transparens i mitt förhållande. Jag berättar allt för min fästman och gör ingenting i smyg som jag inte skulle kunna göra inför honom. Jag tror inte det är bra för förhållandet”, säger Amisi.
Acenath har en kandidatexamen inom kapitalförvaltning och jobbar för en av Kairos största banker. För henne är det viktigt att gifta sig med en man som har ett bra jobb och som har en stadig grund i vem han är. Han ska ha ett öppet sinne och alltid vilja växa mer i sin person. För henne är det också viktigt att de har samma livsstil, samma tankar och har ett aktivt andligt liv.
”Det finns så många kraschade förhållanden och jag tror att en förklaring till det är att vi är pressade till att gifta oss och att det då kan gå för snabbt. För mig är det viktigt att det blir rätt från början”, säger Acenath.
Amisi chef var nöjd med hennes arbete. Hon fick bra lön och ansvarsfyllda arbetsuppgifter. Men han klagade på att hon aldrig jobbade över.
”Jag förklarade för honom att jag har ett liv utanför jobbet. Jag har kyrkan och mina vänner. Jobbet är inte allt! Men varje timme jag är på mitt arbete gör jag mitt allra bästa. Det är det jag får betalt för, men inte mer”, säger hon.
En dag fick hon erbjudande att arbeta med ett kristet projekt och då sa hon upp sig från jobbet, trots att det blev lägre lön och hon tvingades flytta till en mindre flott adress.
”Min chef erbjöd mig då en högre lön och bättre villkor. Men jag hade bestämt mig. Jag ville inte vara kvar”, säger Amisi.
En sak som de alla tre har gemensamt är att de blir trakasserade av jämnåriga män när de befinner sig på offentliga platser.
”Det går inte en dag utan att någon ropar glåpord efter mig eller försöker ta på mig”, säger Amisi.
”Speciellt i folksamlingar när det är trångt är det många trakasserier. De flesta är analfabeter och är sexuellt frustrerade. Det har ett ont behov som de inte får tillfredsställt på något annat sätt. Välutbildade och de som har pengar som har samma behov går till klubbar och tillfredsställer sig”, säger Acenath.
Acenaths föräldrar tillåter henne inte att åka kommunalt för att undvika att bli trakasserad. Tidigare tog hon taxi, men sedan hon själv fått körkort, tar hon numer bilen överallt hon ska.
”Jag blir rädd när jag utsätts för trakasserier. Man vet aldrig vad de kan göra. Än så länge har de inte kommit nära mig på något sätt, jag ber Gud varje dag att skydda mig så att inget ont händer”, säger Dendera.
Annars finns det i Egypten en gryning för jämställdhet. Det finns en stark influens från väst. I praktiken innebär det att många kvinnor får klä sig hur de vill, har rätt till utbildning och har en given plats på arbetsmarknaden. Inte alla stannar hemma sedan de gift sig och fått barn. Många väljer att gå tillbaka till arbetet efter några år.
För sex år sedan blev Denderas mamma änka och har sedan dess uppfostrat Dendera och hennes äldre bror på egen hand.
”Både mamma och mormor hade det mer uppstyrt. Men jag kan se på mormor att hon gläds över den nya friheten för kvinnor, även om hon inte säger något om det rakt ut”, säger Dendera.
Recent Comments