Sedan militärkuppen i Turkiet den 15 juli har vi följt nyhetsrapporteringen. Över 60 000 militärer, poliser, lärare, advokater, läkare och journalister har arresterats, avskedats eller stängts av i avvaktan på utredning.
Läget för minoriteter har förvärrats och hoten mot kristna har blivit fler.
Många, framför allt högutbildade, väljer att lämna landet för att ta sig till tryggheten.
I Signalen ger nu en av våra IBRA-medarbetare en unik rapport om läget för de kristna i landet.
“Vi stannar tills Gud säger något annat.”
Mycket har hänt efter den misslyckade kuppen i Turkiet i mitten av juli. Erdogan har uttryckt att han skulle godkänna en lag som tillåter dödsstraff om parlamentet kommer med ett förslag på en sån. Yttrandefriheten har inskränkts på det sättet att många nyhetsmedier stängts ned och journalister frihetsberövats för misstankar om samröre med kuppen.
Lärare, jurister, militärer, poliser och läkare har på samma sätt frihetsberövats.
Den kristna alliansens advokat, en känd människorättsjurist frihetsberövades och satt i förhör över en vecka. De försökte hitta ett samband mellan honom och kuppmakarna. Sen släpptes han.
Det känns som att ingen vågar säga vad de tycker och tänker. Yttrandefriheten blir alltmer begränsad då regeringen lagt ned tv-stationer och tidningar.
Minoriteter får allt mindre frihet. Myndigheterna säger att det är på grund av säkerhetsrisken. Men vi upplever att den verkliga anledningen är en ökad kontroll över vad man säger och tror.
De flesta känner att vi är på väg mot en diktatur. När man inte längre får tala i media eller skriva vad man vill, när rättsväsendet och utbildningsväsendet angrips, då är det inte bara yttrandefriheten som står på spel, utan de vill styra allt.
Det finns olika teorier om vem som stod bakom kuppen. En del säger att det var USA. Andra säger att det var Fettullah Gülen-rörelsen. Oavsett vem det var, använde Erdogan kuppen på ett smart sätt för att få bort sekulärt tänkande advokater och journalister och har passat på att rensa ordentligt.
Folk är arga, ledsna och deprimerade och har tappat framtidshoppet. Efter kuppen är det ännu värre än förut.
Vi har grannar som på allvar funderar på att flytta för att deras barn ska vara i säkerhet. De flesta av dem är högutbildade och andra har arbetsgivare som skulle kunna placera dem i en annan del av världen.
Flera missionärsfamiljer som inte haft turkiskt medborgarskap har inte fått uppehållstillstånd och har fått lämna landet.
I vår familj har vi alla dubbelt medborgarskap, så vi känner oss tryggare och säkrare.
IS har skrivit öppna hotbrev mot kristna församlingar där de uppmanar oss till att lägga ned arbetet innan deras tålamod är slut. Vår församling har polisskydd, men allt färre kommer till gudstjänsterna. Istället möts vi mer i hemgruppen. Jag tror att hemförsamlingen kommer att bli allt viktigare i framtiden.
Vi har iranska flyktingar hos oss. De säger: Ser ni inte? Steg för steg går det mot den utveckling som det blivit i Iran.
Det finns de som påstått att om Gülen-rörelsen hade Fettullah Gülen kommit tillbaka till Turkiet för att styra som en ny Khomeini som i Iran. Men det är precis en sån utveckling som Erdogan nu genomför.
Erdogan talar om att återupprätta det osmanska riket och lovprisar den stora makten, att den ska återkomma. Vid universitetet har man tagit bort symbolerna från Turkiska republiken och ersatt dem med det gamla osmanska rikets symbol.
Turkiet har länge försökt komma med i EU. 2004 ändrades till och med reglerna som tillät dödsstraff för att få en möjlighet att komma med. Men nu bryr sig Erdogan inte om EU längre. Han menar sig kunna skapa en större makt utan EU. Han säger att han tycker att EU har svikit i flyktingfrågan.
Länge har flyktingfrågan använts som ett påtryckningsmedel mot EU. Bland annat för att turkiska medborgare ska åtnjuta visumfrihet till EU. Om inte, skulle Erdogan släppa alla flyktingar. Med hjälp av medel från EU håller han dem nu kvar i landet.
Vi har nu 3 miljoner flyktingar.
För oss som samarbetar i Turkisk evangeliska alliansen ser vi en uppgift att nå ut till de flyktingar som inte får hjälp. Vi vänder oss till våra trossyskon kaldéerna som är 35 000 stycken, men även till andra grupper. Vi delar ut matkassar, Biblar och annat som behövs. Vi har barnaktiviteter – eftersom flyktingbarnen inte får gå i skolan.
Vi fortsätter också vårt mediearbete genom Kanal Hayat.
Vi känner oss trots allt trygga i Guds händer. Vi upplever att vårt hem är tryggare än många andra platser. Vi har frågat barnen också hur de vill göra. De har svarat: Det är dumt att det händer dumma saker. Men det känns ändå rätt att stanna.
Nu ber vi om kraft att orka med trots alla påfrestningar vi ser i vårt land nu. Hjälp oss att be för att vi ska veta vad vi ska säga och för att inte rädslan ska ta över. Hjälp oss också att be så att flyktinghjälpen får fortsätta.
Recent Comments